TV har alltid rätt...

Jag försökte bluetoothragga när jag var ute i lördags. Fast inte ragga, jag hade en sjuk bild som jag försökte sprida. Det gick inte så bra. Jag hittade aktiva blåtänder, men det var ju ingen som tog emot bilden.
Jag hade roligt ändå. Jag var nykter och samtidigt ute i två olika städer. Man kan tydligen vara nykter med folket i Ume jag var ute med, när de inte är det. Det går också att vara nykter när man är sms-ute i Stockholm. Det var faktiskt jätteroligt, har nog aldrig fått Hanna så obekväm nångång HAHA

Jag tar den tysta responsen om min idé om Jukkasjärvi II som att alla älskar den!

Arbetsmyran är igång igen!

Jag har debuterat som frilansare. Äntligen!
Bara tre veckor senare än planerat, men nu är jag igång.
Kablar har dragits, kablar har kopplats, ljud har testats.
Jag är sjukt slut just nu. Det kanske är lite att ta i med
en 14 timmarsdag precis efter att man har varit sjukskriven
i tre veckor?
Nu har jag en knapp månad med jättemycket att göra men
utan existerande motivation. Men det löser sig...

Sommaren är här!

Sommarhäng med Emma, Malin, Philip och Svante på
gräsmattan utanför nya lägenheten. Lägenheten är fin
men behöver vissa förbättringar. Mitt rum består just nu av
5 garderober och en madrass.

"Det finns inga monster i pannkakan"

Det har varit många kära återföreningar den här veckan. Ö-viks-Malin från Ö-vik, Daniel, vissa utvalda klasskamrater (ta åt er ni som vill), Ume-Malin från Dalarna, Eleni och stress.
Det har varit trevligt. Men jag börjar seriöst bli jävligt trött på att alla bor i olika städer och så långt ifrån mig och varandra. Men jag har ju självklart en lösning: I en mörk skog i djupaste Lappland ska jag bygga en stad, vid namn Jukkasjärvi II. Det blir tvångsflytt för alla som känner mig, i alla fall de jag tycker om. Det finns en del folk som inte kommer att vara välkomna (ta åt er ni som vill). Religionen som gäller i Jukkasjärvi II är Poism. Vilket innebär att man ska fixa biffar tills man uppnår Kossan, annars kommer man till Pannkakan. Är det någon nu som har börjat förstå varför jag heter det jag gör på msn?

Eleni och Malin i Ume ger mig ålderskomplex, för att jag använder ord som ergonomisk. De är helt enkelt för unga för att förstå att kroppen tar stryk när man blir gammal om man inte tänker på ord som ergonomisk.
Eleni skrattade åt mig i en kvart efter att jag sa nej till några köksstolar för att jag inte tyckte att de var ergonomiska. Nu driver de med mig, de kallar mig gammal, och störd. De små flickebarnen...

Jag försökte smita från flyttstädningen idag. Jag tyckte att jag gjorde det jävligt bra också. Jag lade mig i en soffa i köket och ringde Hanna, och sa till Malin och Eleni att det var viktigt, vilket det faktiskt var också. Jag hade inte pratat med Hanna på två dagar, jag måste ju kolla så att den lilla lever. Två arga flickebarn kom ut till köket och gav mig arga blickar. Jag sa något bra och ursäktande och sen gick de. Nöjd som få avslutar jag samtalet efter 45 minuter när jag börjar märka att städningen lider mot sitt slut, men när jag ser diskbänken inser jag att det är jag som har åkt på diskningen. Jag var inte lika nöjd längre.

Jag fyller 24 om en månad (1 juni). Den som inte grattar mig säger jag upp bekantskapen med.
Det händer inte så mycket när man fyller 24. Det är mer åhnej-vill-jag-verkligen-bli-25-åldern.
24 och 25 är ju ändå en ganska okej ålder, man är inte för ung och man är inte för gammal. Värre blir det ju när man fyller 26. Då är man officiellt inte ungdom längre. Fast jag tycker nog att de jag umgås med som är över 26 är ganska ungdomliga. Det borde vara ett mentalt test som avgör när man inte får kalla sig ungdom längre. Jag gjorde ett vuxentest för några veckor sen. Svaret sa att jag egentligen borde vara 29. Jag är 24, borde egentligen vara 29 men ser ut som 12. Det är sånt som gör att man får ålderskriser...

Jag har blommor i mitt hår. Inte på armen som Sill och V...

Efter en väldigt rolig lördagskväll med roliga vänner
var det tunga ögonlock som öppnades på eftermiddagen.
Jag är helt slut idag men eftersom min syster hade vägarna
förbi så tog vi en promenad, till en bänk. Jag blev dekorerad
med en vitsippa.
Imorrn bär det av till Norrland igen! Först Ö-vik i några dagar,
sen blir det Umeå ett tag. Men om några veckor är jag tillbaka
i huvudstaden igen. Varför nöja sig med att bo på ett ställe?

Ett inlägg om Sillen Sill Silén...

Idag har Sillen seriösa attitydproblem. Hon anlände till mitt hem, var allmänt spydig och dissade Eddie. Jag blev upprörd. Jag skickade ut henne på balkongen för att skämmas, men hon fick låna min målarbok så att hon inte skulle få tråkigt.
Men Sill är min bästa vän, så jag förlåter henne.

Kärlek vid första öronkastet...

Min nya kärlek här i livet heter Eddie. Han skriver världens finaste låtar. Hans låtar får mig att nästan vilja fälla en tår. Om det gick så skulle jag gifta mig med hans röst och hans låtar.

Torsdagens höjdpunkt!!

Jag gick in genom porten och tryckte ner hissen. När hissen kommer ner kliver en ganska storvuxen man, och två nakna hundar från Kina ut. Den ena hunden skäller på mig. Jag stirrar på de två små varelserna med deras nakna fläckiga kroppar och det långa håret som satt på deras små huvuden. Den ena hunden fortsätter skälla, han morrar lite, för att sedan fortsätta skälla.
Då säger den storvuxne mannen till den lilla nakna hunden: Tyst nu Sune! Skärp dig Sune!
Hissdörren stängs och jag brister ut i skratt.
Stackars hund, eller råtta eller vad det nu är. Jag förstår verkligen hans klagan om dagarna. Om jag var en Kinesisk nakenhund vid namn Sune skulle jag också yla och gnälla hela dagarna.
Jag undrar vad den andra stackarn heter. Min gissning är Rudolf.

Att ha ont under hakan, precis över halsen är ett ganska konstigt ställe att ha ont på. Jag funderade över vad viruset har där att göra. Men så kom jag på det! Jag jävlades med min syster igår och gjorde en min som hon tycker är väldigt obehaglig, gång på gång. Jag har träningsvärk!

Bluetoothraggning

I höstas läste jag på Aftonbladet om fenomenet Bluetoothraggning. Det går till på det viset att man aktiverar sin bluetooth på sin telefon, eller vad det nu är man har, sen skickar man iväg en bild på sig själv till en eller flera andra i närheten som har sina bluetoothar aktiverade, sen väntar man och hoppas att man ska få respons.
Jag var tvungen att prova idag, jag vill veta om det är någon som nappar på detta fenomen. Så jag skickade iväg en bild. Problemet var bara att jag satt i päronens kök och den enda aktivierade blåtanden i närheten var min dator. Så jag skickade en bild på mig från telefonen till datorn.
Slutsatsen är att bluetoothraggning är tråkigt.

Vinstglädje är den sanna glädjen...

Min syster och jag glassar i solen. Det rastlösa jaget blev utttråkad
så vi spelade TP, Jag vann!! Jag är smartare än min syster!!! Hahaha
hahahahahahahahaha!!!