Internet får obefogat skäll av mig...

Jag släpade min tunga väska till Bromma flyplats. Kämpade som ett djur för att få upp den för trappan på bussen, och ner. Jag trodde att jag var klen. Men så var tydligen inte fallet. När väskan kommer åkande på bandet på Umeås flygplats ser jag den rosa lappen. Trevligt med bekräftelse på att man inte är klen. Men samtidigt som jag såg lappen så slog det mig att det inte finns någon hiss i mitt hus, utan spiraltrappor två våningar upp. Upp kom både jag och väskan, och resan hem till Ume blev dagens styrketräning.

Att lära sig av sina misstag är tydligen någonting jag inte har lärt mig. Jag satt på golvet och skruvade på en skruv, när jag slant och högg mig i vänster ringfinger med skruvmejseln. Det rann lite blod från fingret och det gjorde satans ont. Tio minuter senare, när ringfingret blivit omhändertaget och omplåstrat, slinter jag med skruvmejseln igen. Denna gång är det vänster tumme som får sätta livet till. Tummen klarade sig dock utan blod, den blev bara lite skinn fattigare. Ca fem minuter efter den andra attacken från skruvmejseln så anfaller den igen. Denna gång hann jag flytta på vänsterhanden och mejseln åkte ner i golvet istället. Sen slutade den att bråka. Det var helt enkelt inte lika kul att hugga golvet som det var att hugga min hand.

Efter det blev jag arg på musiken från webradion som lade ner. Jag skällde på mitt modem för att det hade kopplat ner. När det hade kopplat ner tre gånger skällde jag ännu mer. Sen insåg jag att det automatiskt sattes på en funktion, när jag uppgraderade och installerade om skiten, som frågar om den ska koppla ner efter 30 minuters inaktivtet. Jag var ju upptagen med att vinna över skruvmejseln så jag märkte ju inte det. Så tydligen kopplar den ner om man inte svarar på frågan. Fast nu har webradion lagt ner igen...

Jag kanske ska ge upp det här med webradio och skruvmejslar för kvällen. Lite sömn skadar ju aldrig...

Jag ser som en örn!

Det sa optikern till mig idag. Och sen var jag på bättre humör igen.
Det börjar bli lite jobbigt att drömma sjuka och jobbiga drömmar varenda natt, och varje dag vakna upp på riktigt, riktigt dåligt humör. Det dåliga humöret kan också ha att göra med det förbannade jävla bygget utanför huset som väcker mig ungefär tio gånger på två timmar. Är det nödvändigt att borra i sten klockan sju på morgonen?! Men jag har ju i alla fall min oklanderliga syn...

Imorrn bär det av till Ume igen, på obestämd tid. Mina jobb ligger extremt utspridda i augusti så det blir ingen huvudstad för mig på ett tag. Jag har dessutom nu bestämt mig för att jag ska plugga i höst, tror jag. Jag kommer antagligen inte ha bestämt mig ens när jag inser att jag redan läst båda kurserna jag tror att jag ska ta mig an. Extrem beslutsångest. Egentligen inte, jag vet bara inte riktigt vad jag känner för just nu.

Måste man resa land och rike runt i 30 grader för att hitta en optiker?

Ett lugnt avslut på en rätt galen vecka...

Efter en lördag med aktiviteter som promenera i stan, impuls-tennis, lite mer promenering samt bowling på årets varmaste dag, så tog Paul, Sill, Hanna och jag det rätt lugnt på söndagen.
Lite promenerande gjorde vi, men vi ägnade oss mest åt chill i solen.

Min förra vecka var fullspäckad av att-göra-saker. Jobb i Sundsvall på söndagen, ner till Stockholm med nattåget efter jobbet, frukostdejt med Sill, packa ihop mina ägodelar i Stockholm för att sedan åka vidare till föräldrarnas landställe utanför Motala för att packa ihop mitt liv där. Efter att ha sovit sju timmar på två nätter var jag rätt död. Men upp tidigt skulle jag på tisdagen, då var det dags att åka från Motala till Umeå med alla mina grejjer.
Det höll på att gå åt helvete på en gång när en lampa på instrumentbrädan i den inhyrda skåpbilen bestämde sig för att lysa. Instruktionsboken berättade för oss att det var ett allvarligt fel på insprutningssystemet och att service krävdes så fort som möjligt. Så med bilen full av saker och möbler gav vi oss ut i Motala på jakt efter en OK-mack. Vi var tvugna att stanna på en Shell-mack för att fråga om närmaste OK-mack. Det var tur att vi gjorde det, när pappa sen startade bilen igen hade lampan slocknat.
Det var en relativt lugn, men väldigt lång resa upp till Norr. Runt 83 mil är det mallen Motala och Umeå, med ett Ikea-stopp, några mat- och toalettpauser tog den resan 13 timmar.
Vi började bära och släpa saker på en gång när vi kom fram, men efter ett tag satt vi alla tre bara och stirrade rakt fram. Vi bestämde oss för att sova och ta resten dagen efter på onsdagen. Så upp tidigt igen, släpa och konka upp saker för trapporna och sen bar det av ner till Stockholm igen. Den resan var olidlig. Det var varmt i bilen, vi var trötta allihopa. Resan kändes oändligt lång, trots att den var kortare än resan dagen innan. Tillslut kom vi till Huvudstaden, och jag har nog aldrig varit så glad över att se Stockholm. Efter att ha åkt över 200 mil på fyra dagar så bestämde jag mig för att inte göra någonting på torsdagen. Jag var dock tvungen att gå den 20 minuter långa promenaden från min systers lägenhet, där jag hade spenderat natten för att hålla hennes katt sällskap, till mina föräldrars lägenhet, som var tom eftersom de och systerns katt åkte till landet på torsdagen. Och så var jag ju i extremt akut behov av att tvätta, och då hade ju både jag och min mamma lyckats tvätta hennes stackars Ipod.
Grill, chill och öl på fredagen, aktiviteternas dag på lördagen, promenering, chill och flugsvärmar på söndagen. Efter att ha sovit fruktansvärt dåligt de senaste två veckorna och efter den sjukt ambitiösa veckan, samt att päronens lägenhet är en bastu, så är det ett under att jag fortfarande fungerar...

Grillchill...

Grill och chill med gänget bjöd fredagskvällen på. Samt ett tårtkrig, som jag vann. Vad jag dock inte var medveten om var att V la upp en bild från kriget här nedan, det blev en trevlig överraskning i förmiddags. Idag är aktiviteternas dag!

Kalas

Tjo

Hur hamnade mammas Ipod i tvättmaskinen?

Min mamma har en en liten, liten Ipod. En sån där man inte kan se vad det är för musik man lyssnar på. Jag lånade den när vi åkte från Motala upp till Umeå häromdagen, min hade jag glömt i Umeå i söndags. När vi kom fram till Ume gav jag tillbaka hennes Ipod till henne, för att den inte skulle försvinna. Sen dess har jag inte sett den.
Idag när jag skulle ta upp tvätten ur tvättmaskinen (jag befinner mig i Stockholm, i mina föräldrars lägenhet just nu), så hör jag hur någonting skramlar i botten. Jag gräver runt bland den blöta tvätten och hittar till min förvåning mammas lilla Ipod. Många frågor dök upp i mitt huvud: Vad gör den i tvättmaskinen? Hur i he*****e hamnde den där? Och hur har den hamnat bland min smutstvätt, som har legat i badrummet i Ume och sen i en väska i bilen?!
Det enda rätta var att ringa min mor och tala om för henne att jag tvättat hennes lilla Ipod. Jag ringer och frågar om hon vet var hennes Ipod är någonstans. Hon svarar: Låg den i väskan? Då visar det sig att hennes handväska hade blivit nerkladdad med smält center i bilen på vägen ner. När vi hade kommit hem igår tömde hon väskan och la den i tvättmaskinen. Men hon missade sin lilla Ipod. Ren är den, nu återstår bara att se om den fungerar, vilket inte är så troligt efter två omgångar i tvättmaskinen...

En efterlängtad frukostdejt!

När man heter Sill och har en bästa vän som heter Po, då får man klockrena presenter(skålen till höger på bordet). Heter man Po och har en bästa vän som heter Sill, då får man nybakade scones klockan 6 på måndagsmorgonen, efter att ha åkt tåg hela natten. Det, mitt herrskap, det är vänskap.

Värme i Sundsvall!

När jag jobbar med fotboll brukar jag vara fotograf i tio minuter. Det här är min bild, spelargången. Idag bjöd Sundsvall på värme och fint väder. Första gången jag inte frös fingrarna av mig i Sundsvall. Just nu bjuder Sundsvall på två timmars väntan tills tåget ner till huvudstaden ska gå. Det sitter en fruktansvärt jobbig unge framför mig. Jag funderar på att ta hans fiskespö, som han envisas med att föra oväsen med, och slå ut hans kanintänder...jag är trött. Hans syster har också kanintänder. De försöker lösa Finn fem fel, jag ser två fel framför mig...

Ume lever!

Mitt Guitar hero-spelande börjar spåra ur. Min vänsterhand gör så ont att det mer eller mindre är fysiskt omöjligt för mig att spela. Jag spelar inte ens för att det är kul längre, jag spelar för att slå mina rekord och spela perfekt. Vilket jag inte gör längre eftersom min hand inte fungerar. Jag behöver en Guitar hero-paus.

Igår var jag ute och ölade. Till min förvåning upptäckte jag att det finns liv i Umeå på somrarna. Jag bor bara i fel område. Det är inte så mycket liv i ett studentområde vid den här årstiden. Det är bara barn som lever om och trötta föräldrar som tittar på när barnen skriker och har sig i lekparken utanför mitt fönster. Fast utan barnen skulle det här bli ett spökområde.
Det var i alla fall kul att se en folksamling, som inte var samlade för att se fotboll eller hästar som springer runt, runt dagarna i ända. Utan en folksamling som hade trevligt och förtärde alkohol. Och det var trevligt att för en gångs skull vara en del av en folkmassa, och inte vara den som springer runt med hörlurar, som är större än mitt huvud, för att folk ska kunna köra med mig och be mig göra saker som inte har med ljud att göra. Jag är lite bitter på mitt jobb just nu. Jag längtar till hösten och hockeyn, då får jag vara min egen slav igen.

Varför har kvinnor alltid läppstift på sig på TV?

Beachvolley

Idag bjöd Sundsvall på Beachvolley, kyla och ösregn. Det vräkte ner mängder av regn. Studion som syns på bilden skyddades av typen partytält. På taken samlades det vatten, som behövde tömmas. Jag stod under taket och skyddade min kommentatorslåda. På något sätt kom allt vatten inåt i tältet när det tömdes, rakt på mig. Det rann om mig. Men kommentatorslådan klarade sig! På eftermiddagen tittade solen fram en stund. Efter att ha varit blöt och kall hela långa dagen håller jag äntligen på att torka och tina!