Grattis Stockholm!

Det är Stockholms dag idag. Jag är ju därifrån, och jag är folkbokförd där för tillfället, alltså är det min dag också. Jag ska fira! Jag återkommer när jag vet hur jag ska fira. Öl och pizza kanske...
Om ett år, en månad och en dag är det Umeås dag. Då ska jag också fira.

Hur svårt är det att komma ihåg att köpa glödlampor?

2009 ska fan bli mitt år!

Nej du Sillius, det är inte alltid lätt att vara jag. Det verkar inte riktigt vara mitt år i år.

Min ena dator kraschade. Supporten kunde inte hjälpa mig eftersom min dator är tre år gammal, hade den varit två år så hade jag fått hjälp. Fast jag tror inte att de hade kunnat göra så mycket. Jag hittade en recovery-skiva. Följderna av en krasch och en recovery-skiva är inte kul. Alla filer på datorn raderades, ALLA. Jag känner mig tom. All min musik jag hade på den datorn är borta, det var en hel del. Om jag inte minns helt fel så har jag lagt över alla bilder från datorn på min externa hårddisk. Nu ska jag bara hitta den ena sladden till hårddisken som spårlöst försvann för ett tag sen. Och var är min Ipod-laddare?!

Min mamma gjorde mig glad idag. Jag ska få en ny micro av mamma och pappa! Eftersom det kommer rök ur min nuvarande när man försöker använda den.
Vågar jag spela TV-spel?

2009, då jävlar!!

Tomas Dennerby (damlandslagets, i fotboll, förbundskapten) är besviken, Sverige förlorade mot Kina i första gruppspelsmatchen i OS. Enligt Staffan Linderborg(kommentator) så är Dennerby klädsamt besviken(?). Vems studentskiva ska Tomas Dennerby inte gå på?

Bitter

Nu har jag tittat på klockan med den orangea bakgrunden och den mystiska musiken på ettan i fem minuter. Är det fördummande?

Jag blev bitter på de flesta jag känner igårkväll. Jag insåg följande: Sill ska till Liverpool, Malin i Ö-vik till Turkiet, Eleni till Rom, Anders ska till Shanghai, Malin i Ume(aka Mc Junior) till Indien och Hanna till Vietnam. Mina föräldrar var i Egypten tidigare i år, min syster i Grekland, och hon är dessutom på kryssning precis just nu, Linda Uganda, Eleni Etiopien, samt att Åsa var i Egypten tidigare under sommaren. Jag då?!
Visserligen var jag i Venezuela i april. Men det var den värsta resan någonsin. Jag var ordentligt sjuk, det var med min klass, det var bråk och tjafs och jag ville bara hem hela tiden. Resan har fått namnet Helvetesresan, och Isla de Margarita, som vi var på, går under namnet Helvetet på jorden. Jag vill ha revansch!!
Jag ska ju till Sundsvall två gånger nästa vecka. HURRA!!

Nytt sällskap på dagarna

Förlåt Sill! Jag sov faktiskt. Vissa av oss behöver inte gå upp tidigt på morgonen. Men jag lovar att skärpa mig! Jag vill ju att du ska komma på min studentskiva...
Med allmänbildande program, vad menar du då? Räknas Oprah till det? Hon har ju en tendens att hjärntvätta mig. Idag kanske jag måste erkänna att jag slår mina barn. Men i såna fall så började det efter att jag lämnade min man för att han slog mig, vilket Oprah fick mig att inse att jag behövde berätta för någon.
Nog med internskämt nu.

Sommar-OS har smygstartat. Det gör mig glad. Det är ju i alla fall inte fördummande, tror jag. Programledarna brukar ju iofs inte visa sina allra mest klipska sidor. Men det är trevligt med lite sport på dagarna, istället för alla dåliga serier som har hållit mig sällskap under sommaren.

Norrländska mirakel

Norrland: Sol hela dagarna, lite blåsigt, men bara så att håret rör sig lite när man är ute och går. Ingen storm, inget regn, inte ett spår av det värsta ovädret i modern tid som härjar i södra Sverige. Det kanske inte är så dumt att vara här uppe just nu.

Amerikanska mirakel

Två killar är på ett gym. Den ena tränar boxning, den andra springer på ett löpband. De båda pratar med varandra under träningen. De svettas, men ingen av dem, inte heller killen på löpbandet, är andfådda, inte ens lite. De pratar på hur oproblematiskt som helst. En tredje kille ansluter till sällskapet. Även han svettig, och faktiskt lite, lite andfådd. Vad har amerikaner för mirakelgym?

Om jag var rik skulle jag inte sitta här...

Oj. Jag visste inte att min blogg skulle bli avgörande för våran vänskap Sill. Men jag gör ju allt för dig! Skönt att du inte krävde att blogginläggen ska vara intressanta och roliga, för det händer inte mycket i min lilla värld just nu. Men då vill jag ha en kommentar av dig också. Och andra...

Nu tittar jag på Next. Jag hatar det. Jag vet inte varför jag tittar på det. Tjejer är rätt jobbiga alltså. Tjejen som tog killar på dejt letade efter pappan till sina barn. Hon började med att låta killen kolla sin sperma så att han kan få barn. Sen var det blöjbyte och jordnötssmörmackor. Killarna blev ju rädda. Man går ju inte fram till en kille och säger: "Hej, jag vill ha barn. Kom så går vi och byter lite blöjor."

Det kan hända att jag kommer att bli lite smått sinnessjuk här uppe i Ume de närmaste veckorna. Idag fick jag t.ex. attitydproblem mot saften på Konsum. Den fick veta att den inte dög. Och jag blev alldeles till mig när jag hittade bröd som kostade 19 kronor.

Jag väntar på att även TVn ska gå sönder...

Jag slog upp ögonen. Det var ljust ute, jag kände mig rätt pigg. Min gissning var att klockan var runt tio, det kändes så. Klockan var dock inte riktigt på min sida. Den visade 06.57. Jag lade mig ner för att sova lite till. 07.45 gav jag upp försöken och tog mig ur sängen, gick in i vardagsrummet och rotade i några flyttlådor, hittade det jag letade efter och gick in badrummet för att borsta tänderna(Det var inte tandborsten jag letade efter i flyttlådorna). Vandrade omkring i lägenheten bland allt bråte i några minuter för att sedan lägga mig i sängen igen. Jag slog på TVn för att se på nyheterna. Ingenting nytt hade hänt sen min Text-TVtur på natten, den stora flugan som bråkade med mig igårkväll flög in i mitt rum igen, jag zappade runt lite på TVn. På Barnkanalen var det en stor röd hund som tittade in genom ett fönster som var lika stort som hundens ena öga(stalker?), på Discovery sjönk båtar, på femman berättade Rihanna om sina tatueringar. Jag vände mig om för att försöka få lite mer sömn. Tio minuter senare höll båtar fortfarande på att sjunka på Discovery, jag fick veta att den röda (stalker?)hunden hette Clifford och att Haydn, från Heroes, har jobbat på sitt album i 3-4 år. Jag gick upp och vandrade omkring igen, tog en dusch, tog en ny rundtur i lägenheten, slog i fotknölen så att den började blöda. Jag plåstrade om min fotknöl och kröp ner i sängen igen. Hittade SuperNanny på fyran, idiotföräldrar och idiotbarn, kollade på någon dålig serie på TV4+, kollade på fler dåliga serier, blev hungrig. Jag gjorde iordning smörgåsar och choklad och satte mig i min fåtölj och fortsatte att stirra på dumburken, datorn satt i mitt knä. Efter ett antal dåliga serier och Hem till gården så kom jag fram till att det var dags att ta tag i dagen. Jag satte igång min stationära PC, blev glad över att den har blivit snabbare under året den
stått i lådan hos päronen, uppdaterade lite program, började sätta ihop min bokhylla. Itunes ville att jag skulle starta om datorn, MTV skvalade i bakgrunden. Jag startade om datorn, datorn startade om sig, datorn startade om sig, datorn startade om sig, och så höll den på om och om och om och om igen. Jag skickade iväg några sms, drog ur strömmen ur datorn, satte i strömmen igen, satte igång datorn och datorn startade om sig, om och om och om och om igen. Jag satte den i vänteläge, jag väckte datorn ur vänteläget, och datorn startade om sig själv, om och om och om och om igen. Jag ringde min mor och beklagade mig. Under samtalet blev jag lite hungrig så vi avslutade pratstunden. Jag stängde av datorn helt, gick till köket, öppnade kylskåpet och tog fram äppelpajen jag bakade igår, gjorde iordning vaniljsås. Glad över att äntligen ha en mikro i lägenheten la jag upp äppelpajen på en tallrik och ställde in den i mikron. Jag satte igång mikron, magen kurrade, det började lukta bränt från mikron. Jag öppnade mikron och insåg att jag hade glömt att ta bort lite tejp från botten på mikron. Jag tar bort tejpen, sätter igång mikron igen. Det brända lukten är kvar, väntade på att den brända lukten skulle försvinna allt efter som, lukten blev värre, det kom rök från mikron. Jag stängde av mikron, öppnade den, tog ut pajen, den var kall. Mikron däremot var brännhet, det ryker fortfarande, det luktar illa, jag drar ur sladden. Jag ringer min mor och beklagar mig lite igen. Hon skrattar åt min uppgivenhet för elektriska saker och råder mig till att hålla mig borta från dem idag. Jag gick in köket, satte igång ugnen, stoppade in äppelpajen i ugnen och väntade. Ugnen gick felfritt och jag fick min paj. Satte mig i fotöljen i mitt rum med datorn i knät och med TVn på framför mig. Modemet bestämde sig för att lägga ner. Jag drog ur modemet, satte in modemet igen och kopplade upp mig. Modemet la ner efter ett tag igen.
3 ringde mig faktiskt i lördags, det tog dem bara tre veckor att komma på att det antagligen är modemet det är fel på. Hon sa att jag ska lämna in det, hon frågade om jag har en trebutik i närheten. Nej sa jag (det finns ju typ bara i Stockholm, idiot). Jag ska lämna in den på Phonehouse sa hon. Jag försöker få henne att förstå att jag inte kan vara utan internet om modemet behöver skickas iväg. Hon säger att jag får ju internet igen när modemet är fixat(Jaha? Och hur lång tid tar det då?). Jag säger återigen att jag behöver internet varje dag, hon säger samma sak igen. Jag omformulerar mig och frågar idioten(jag var fortfarande trevlig mot henne) hur det är tänkt att jag ska få tillgång till internet om de har mitt modem. Då trillade poletten ner och hon sa att jag ska få ett lånemodem. Jag tvivlar på att jag kommer att få ett lånemodem, 3 är inte så bra på det här med kundservice. Samtalet tog slut och jag fortsatte att springa efter reportern och fotografen på travbanan.

Internet får obefogat skäll av mig...

Jag släpade min tunga väska till Bromma flyplats. Kämpade som ett djur för att få upp den för trappan på bussen, och ner. Jag trodde att jag var klen. Men så var tydligen inte fallet. När väskan kommer åkande på bandet på Umeås flygplats ser jag den rosa lappen. Trevligt med bekräftelse på att man inte är klen. Men samtidigt som jag såg lappen så slog det mig att det inte finns någon hiss i mitt hus, utan spiraltrappor två våningar upp. Upp kom både jag och väskan, och resan hem till Ume blev dagens styrketräning.

Att lära sig av sina misstag är tydligen någonting jag inte har lärt mig. Jag satt på golvet och skruvade på en skruv, när jag slant och högg mig i vänster ringfinger med skruvmejseln. Det rann lite blod från fingret och det gjorde satans ont. Tio minuter senare, när ringfingret blivit omhändertaget och omplåstrat, slinter jag med skruvmejseln igen. Denna gång är det vänster tumme som får sätta livet till. Tummen klarade sig dock utan blod, den blev bara lite skinn fattigare. Ca fem minuter efter den andra attacken från skruvmejseln så anfaller den igen. Denna gång hann jag flytta på vänsterhanden och mejseln åkte ner i golvet istället. Sen slutade den att bråka. Det var helt enkelt inte lika kul att hugga golvet som det var att hugga min hand.

Efter det blev jag arg på musiken från webradion som lade ner. Jag skällde på mitt modem för att det hade kopplat ner. När det hade kopplat ner tre gånger skällde jag ännu mer. Sen insåg jag att det automatiskt sattes på en funktion, när jag uppgraderade och installerade om skiten, som frågar om den ska koppla ner efter 30 minuters inaktivtet. Jag var ju upptagen med att vinna över skruvmejseln så jag märkte ju inte det. Så tydligen kopplar den ner om man inte svarar på frågan. Fast nu har webradion lagt ner igen...

Jag kanske ska ge upp det här med webradio och skruvmejslar för kvällen. Lite sömn skadar ju aldrig...

Jag ser som en örn!

Det sa optikern till mig idag. Och sen var jag på bättre humör igen.
Det börjar bli lite jobbigt att drömma sjuka och jobbiga drömmar varenda natt, och varje dag vakna upp på riktigt, riktigt dåligt humör. Det dåliga humöret kan också ha att göra med det förbannade jävla bygget utanför huset som väcker mig ungefär tio gånger på två timmar. Är det nödvändigt att borra i sten klockan sju på morgonen?! Men jag har ju i alla fall min oklanderliga syn...

Imorrn bär det av till Ume igen, på obestämd tid. Mina jobb ligger extremt utspridda i augusti så det blir ingen huvudstad för mig på ett tag. Jag har dessutom nu bestämt mig för att jag ska plugga i höst, tror jag. Jag kommer antagligen inte ha bestämt mig ens när jag inser att jag redan läst båda kurserna jag tror att jag ska ta mig an. Extrem beslutsångest. Egentligen inte, jag vet bara inte riktigt vad jag känner för just nu.

Måste man resa land och rike runt i 30 grader för att hitta en optiker?