"Jag är fan så söt att folk får diabetes när de ser mig."

Igår var jag, för första gången på hur länge som helst, ute och slarvade.

Det var skoj. Jag var galen. Jag var dryg, jag tycker om att vara dryg.
Efter att ha hoppat och skuttat omkring på dansgolvet, som ett barn drabbat av ett flertal bokstavskombinationer och på speed, så har jag idag träningsvärk lite här och var.
Men det var det värt.

Jag träffade valparna igår också. Nu lever de om och viftar på de små, små svansarna. Sötare kan ingenting vara!

Läget är under kontroll igen...

Tapetkillen är klar (en tapetserare är ju en som klär möbler, påminde min syster mig). Dock misstänker jag att jag har fått fel tapeter. Jag kommer inte riktigt ihåg vad jag valde för tapeter för ett halvår sen...
Men jag ska ändå flytta snart så jag lever med det.

Rörmokaren har varit här och fixat avloppet.

Elementen satte igång igen. Inte för att de värmer så mycket, det är fortfarande svinkallt.

Jag har shoppat klart julklappar till min, väldigt nyfikna, syster. Jag är jävligt nöjd!

Sist, minst och dummast, som jag hörde någon säga en gång och jag skrattade rejält av chocken av att någon faktiskt sa så:
Jag har en telefon igen!

Nu är det läggdags i kylskåpet!

Min vecka så här långt:

Tapetseraren är här. Jag och Eleni bor, tillsammans med vårt pick och pack, båda två i vardagsrummet.

Tapetseraren var tvungen att dra ur internet. Jag har inget internet den här veckan.

Elenis bärbara internet lägger ner var 5e minut ungefär.

Stopp i avloppet och översvämning i badrummet.

Det blev strömavbrott i 45 minuter. Tapetkillen kunde inte jobba.

Bussen var sen, jag blev sen till jobbet.

Min telefon bestämde sig för att vara självständig. Den gick ner för trappan och badade i snön alldeles självmant. Nu funkar den inte.

För en liten stund skrämdes vi alla upp i Luleå igår när det ringer och vi får veta att matchen kommer att skjutas upp en timme. Från 19 till 20. Domaren var sen.
Jag fick ett litet, litet utbrott.

Matchen började 19 ändå. Domaren fick klara sig utan uppvärmning, och med lånad utrustning.

Jag frös både fingrar och tår av mig.

Jag har månadens arbetstider i telefonen.

Jag använder min telefon som väckarklocka.

Jag har varken internet eller telefon! Typ.

Våra element har lagt ner.
Det är 17 grader i vardagsrummet. Där både jag och Eleni bor just nu.

Min näsa är kall. Mina fingrar är kalla.

Jag var tvungen att låna pengar av päronen för att köpa en ny telefon.

Det är tisdag...

Telefonhaveri

Min telefon ville så hemskt gärna bada i snön så den smet fråm min ficka och gjorde det. Nu ser jag absolut ingenting på displayen. Så skicka inga sms!!



Har vi tur idag kommer matchen igång på utsatt tid. Idag är det tydligen ett stycke huvuddomare som är på vift...

Bättre sent än aldrig?

Några tips:
1. Lägg inte en påse i påslådan som har varit inblandad med skölj- och tvättmedel.
2. Ta inte förgivet att alla påsar i påslådan är rena från konstigt pulver när man bor flera tillsammans.

Jag gjorde iordning min smörgås. Tog i all stress en liten påse ur påslådan och stoppade ner min smörgås i den för att sedan springa iväg till bussen.
I bilen på väg till jobbet i Luleå var det frukostdags. Jag hade verkligen sett fram emot min baguett med philadelphia och skinka. När jag tog av påsen från den så ser jag en massa vitt pulver på den. Floursocker tänker jag, eftersom jag missbrukar bullar då och då, men jag är hungrig så floursocker får gå. Jag tar en tugga...
Det var inte floutsocker, det var tvättmedel.
Nu vet jag hur kemikalier smakar. Jättejättejättesalt, med en liten touch av själva tvättmedelslukten. Det är en smak som kommer att bli svår att glömma.

Strax efter denna incident ringer chauffören Producent-Håkans telefon. Detta samtal ledde till att vi alla var på helspänn varje gång hans telefon ringde resten av dagen.
Brynäs, som skulle till Luleå och möta Luleå i hockey, hade inte kommit iväg än. Snökaos i Stockholm gjorde att deras plan inte kunde lyfta. Matchen skjuts upp från 16 till 17, 18.

Jag ringde pappa:
Jag: Hur mycket snö har ni fått egentligen?
Pappa: En centimteter kanske.
Jag: EN CENTIMETER?!?! Hur kan en centimeter snö leda till snökaos?! Jävla Stockholmare...

Sen var det många turer under dagen. Vi fick matchstart 19, men ingenting var garanterat.
Vi anlände vid 13, strax innan 14 var jag klar med allt mitt. Vi alla var klara.
Vi åkte iväg och åt. Vi var tillbaka vid 15. Fick veta att det inte alls berodde på vädret i Stockholm. De hade problem med flygplanet.
Ny matchstart blev 19.30. Men Brynäs hade fortfarande inte kommit någon vart. Vi tittade på matchen mellan HV71 och Skellefteå. Kommentatorn där sa att den uppskjutna matchen i Luleå berodde på snöstorm i Luleå. Det var inte snöstorm i Luleå. Jag städade det ganska skitiga ljudbordet. Producent-Håkan meddelade Stockholm att det inte alls var snöstorm i Luleå. Stockholm meddelade det vidare till Jönköping, där HV71 kommer ifrån. Kommentatorn berättar då för oss att det är snöstorm i mellanSverige och att Brynäs har problem att ta sig fram med bussen.
Va? Bussar flyger inte, vad jag vet.
Jag fortsatte att städa.

Vi fick veta att de skulle lyfta 16.15. 16.40 hade de inte lyft med bussen än.
Vi väntade och väntade och vi väntade.
En tidning skrev att om matchen inte kommit igång 19.45 så skulle den skjutas upp till idag.
Jag började genast protestera:
Det går inte! Jag måste vara hemma imorrn, jag har massor att göra!

Vi väntade och väntade och vi väntade lite till.
Jag var vid det här laget grymt uttråkad, och hade fått för ont i ryggen för att städa klart inne i mitt lilla, lilla rum. Så jag satt.
Runt 18.40 fick vi besked om att matchen skulle börja 19.45. Men ingenting var bekräftat än.

19.45, efter sju timmars oviss väntan, så kom matchhelvetet äntligen igång. Bara tre timmar och 45 minuter sen. Och sen blev det ju självklart en jämn match som resulterade i förlängning.

01.45, över 16 timmar efter att jag lämnade lägenheten, kom jag hem. Det har aldrig varit så skönt att lägga sig i sängen och veckla ut sig.

Den som väntar på något gott...

De utlovade valpbilderna...

Jag har en kompis som har tre hundar. För snart åtta veckor sen blev två av dem föräldrar till de tre sötaste valparna någonsin. Här är Alvin, Vilja och Lilleman fem veckor gamla.


Vild fight mellan Alvin och Vilja.


Min favorit Lilleman. Han kan sova när som helst, var som helst...


...även under sina sovande syskon.

Jag blev knäckt...

Jag sa: Jag har ont, hjälp mig.

Kiropraktorn sa: Jag tror att du har inflammerade muskelfästen, du är för ung för att ha förslitningsskada i axeln. Men jag ska låsa upp din rygg.
Han ritade lite på ett papper och visade mig var han trodde att jag hade ont. Han hade ritat exakt där jag har ont. Jag blev rädd för honom. Jag fick en genomgång av vad som har hänt med min stackars kropp. Han sa fler än ett ord på latin och jag blev förvirrad.
Sen knäckte han mig.

Jag skrek: AJ JÄVLAR!

Kiropraktorn sa: Så länge du har ont i axeln är det stor risk att din rygg kommer att låsa sig igen.

Jag sa: Ja men då ses vi väl igen då.
Och så skakade jag hans hand och gick.

Min doktor är helt sjukt bra.

Dotorn sa: Du har en förslitningsskada i axeln och en låsning i bröstryggen.

Mamma sa: Jag har också haft en förslitningsskada i axeln, när jag var 50.

Jespert sa: Hitta ett nytt jobb vafan.

Syster sa: Om det är pengar som gör att du jobbar ändå så kan jag hjälpa dig. Du har ju ont.

Min syster är snäll.

Jag har en lärling som jag ska sätta i arbete denna vecka.

Eleni sa: Hej jag heter Asta och jag är född 1902. (Om mig)

Eleni sa: Vi borde bo tillsammans.
Jag svarade: Men det gör vi ju.
Eleni säger såna saker ibland...

Det var det här med att sitta still...

"Nu stannar du hemma och tar det lugnt i helgen." Sa min mor.
"Ja." sa jag.
Och duktig har jag varit. Jag skulle vilja skriva jätteduktig, men så är inte fallet. Det beror i och för sig på hur man ser på det.

Jag var i fredags medbjuden på en taco-middag och tre fester. Jag kände mig ganska slut och öm, så jag sa tack men nej tack, och vinkade istället snällt av alla som skulle iväg för att ägna sin fredagskväll åt mat och partaj. Jag ringde Sill för att beklaga mig lite, men efter ett tag skulle även hon ut och roa sig. Så där satt jag i min säng och googlade pepparkakor (som det kan läsas om på denheligatrion.blogspot.com).

Men att vara hemma innebär inte att det inte händer saker. Henke, en vän till Micke som var i Ume på besök, hade redan tidigt på kvällen bestämt sig för att väcka oss stackare på andra våningen när de kom hem efter att ha partajat. Så mitt i natten ringer det på dörren, Jag var vaken och släppte in dem så att de skulle sluta plinga på plingklockan. Det jag inte hade räknat med var att jag skulle bli lite smått misshandlad (det var en olyckshändelse, sägs det) och senare råka ut för kidnappning. De tyckte att vi skulle gå ner till Mickes lägenhet istället, eftersom Eleni låg och sov och de var tvungna att vara tysta hos oss. Men jag var ju redan hemma så jag ville inte. Då bestämde de sig för att bära ner mig.
Det slutade dock väl. Efter att de båda, som inte var de mest nyktra människor jag stött på, hade däckat så kunde jag oskadd rymma hem igen.

Jag gjorde nästan som mamma sa. Jag stannade hemma, eller i alla fall i huset. Men det där med att sitta still och ta det lugnt är inte riktigt min grej.
Anledningen till att jag ska ta det lugnt är för att jag har problem med ryggen och en axel. Det gör ont, verkligen jätteont. Men så fort jag inte känner någon smärta så tror jag att jag mår bra igen. Så jag bestämde mig för att städa och rensa avloppet, vilket kanske inte är det bästa att göra när ryggen krånglar. Fast det kändes skönt att ha det gjort och jag kände mig jätteduktig.
Tills jag vaknade upp idag. Under dagen har rörligheten varit ganska så begränsad, och smärtan har gjort sig påmind varje gång jag har skrattat. Men det är ändå riktigt trevligt med ett städat rum och ett duschavlopp som nästan funkar som det ska...

Femmans valvaka is the Shit!

Jag, Micke och Manne(grannarna) har följt valvakan på femman under natten. Vi har spelat kort, ätit(popcorn, Buffalo Wings, bullar och saft), och jag har av Femmans valvaka, med Filip och Fredrik, lärt mig mer om valet än vad jag någonsin har vetat. Ungdomligt och pedagogiskt är det. Inte som Tv4 eller SVTs torra och tråkiga där alla förväntar sig att man vet allt. Mycket bra tycker jag. Fast nu önskar jag att nån bara kunde vinna nångång. Jag behöver sömn...