Imorse vaknade jag innan väckarklockan ringde. Det var en skräckblandad förtjusning som slog mig när jag insåg att Dagen var kommen. Jag trodde att det var åldern som gjorde att jag vaknade innan klockan skulle ringa. Lite senare hör jag att det ringer på dörren. Jag blev sur, jag sov ju! Jag ignorerade. Det plingade igen, jag blev mer sur och fortsatte att ignorera. Sen ringde min syster på mobilen och jag insåg då att det antagligen var hon som stod utanför dörren och ringde på. Jag gick och öppnade och då står min syster där med en bukett rosor och en ballong! Det var fint. Det var inte lika fint att inse att klockan var tio och att jag borde ha gått upp en timme tidigare. Att vakna innan väckarklockan ska väcka mig betyder inte att jag håller mig vaken tills det är dags gå upp tydligen...
