En typisk söndag...

Söndags-tv är tråkigt. I alla fall på kvällarna efter 22. Det roligaste jag hittade nu var ett program om orangutanger (stavas det verkligen så här?), det var på norska. Han som pratade hade väldigt roligt åt att mamma orangutang hette Rosemary och kallade därför hennes barn för Rosemarys baby hela tiden. Ungen var åtta år..

Nu ville inte kunskapskanalen hålla mig sällskap längre. Det var ju lite surt.

Det är jätteskönt att ha en lugn och skön dag i mjukisbyxor och inte vara på väg nånstans. Men när man är van vid att röra på sig och göra saker hela tiden så blir det till slut väldigt trist med en lugn dag. Inte ens tv-spel roade mig idag.

Jag tog en promenad för att upptäcka nya ställen runt mitt nygamla hem (vilket är min systers lägenhet nu). Jag hittade en strand, den var full av barn och jobbiga föräldrar så jag gick vidare och hittade ett område som jag inte visste existerade. När jag kom ut till stora vägen igen, som jag har gått längs ett antal gånger, var det inte roligt längre så jag gick hem. Där satte jag mig och rullade tummarna ett tag.

Nu är det en låt på MTV som jag kan och har hört flera gånger, men jag har ingen aning om vad det är.

Nu är det en jättedålig låt med en ännu sämre video...

Är det någon som har en lägenhet till mig? Där det är problemfritt och bra så att jag slipper flytta för fjärde gången i år...

Paltkoma..

Ber man en irländare om mycket mat så får man mycket mat. Jag tryckte nästan i mig hela köttberget, och är nu sinnessjukt mätt. Samt lite ledsen i ögat eftersom jag, med sju kilo hamburgare i magen måste lämna Hannas lägenhet så småningom. Hur rullar man upp för en uppförsbacke?

Tänk om...

...IKEA hade haft beskrivningar som faktiskt beskriver hur man ska göra.
Då hade jag inte suttit här och stirrat uppgivet på min nästan färdigt ihopsatta garderob. Helt klar kommer den nämligen inte bli förrän jag har monterat ner hela skiten igen. Den har på något sett blivit bakvänd och ut och in och jävligt fel.

Nästa gång jag köper en möbel ska den fan vara uppblåsbar!

Jazzfestivalen!

Sill och jag jazzfestivalar lite i helgen. Fredagen bjöd bland annat på de tre grymmaste basisterna jag någonsin sett eller hört, SMV. Det blev även lite Sonny Rollins och en jävligt lyckad tribute till Nina Simone. Söndagen är inte så mycket sämre den. Det är ett jävla drag!

Den här skylten möter jag framifrån. Jag började i Fruängen och ska i stort sett hela vägen till Älvsjö. Hur lång omväg har jag gått egentligen?

En sjö..

Jag hittade sjön som jag har sett flera gånger från bussen. Jag gissar på att den heter Långsjön eftersom området jag passerar nu heter Långsjö. Sjön är nu undersökt och jag passade samtidigt på att byta några ord och pip med en söt ankfamilj. Jag är lite rädd för att det ska komma en korsning där det inte finns en busshållplats som visar vilken väg jag ska ta..

Var är jag nu?

Jag har gett mig ut på äventyr. Detta äventyr går ut på att promenera och hitta till mitt ganska nya hem från Fruängen. So far So good, men jag är långt ifrån halvvägs..

Jag kan kalla dig Äddi..

Du kan kalla mig Äl..

Den här bilden har ingenting med något att göra egentligen. Jag vill bara visa den..

Jag, Hanna och Paul började att titta på Michael Jacksons minnesstund nu på kvällen. Dock tröttnade vi efter en stund då det inte hände något spektakulärt, med andra ord var det jättetråkigt. Efter några timmar när vi satte på fyran igen är kistan på väg ut, en bild tänds upp på den stora skärmen och kommentatorn säger något i stil med:'den här bilden var fin, med det där ljuset. Det måste ha varit det bästa på hela kvällen' Vi fick oss ett gott skratt. Sen satte jag på mig mina blöta skor och ställde mig hissen för att än en gång idag möta regnet..

Pat och George gör saker tillsammans! Igen..

Ikväll dricker vi en god drink med överbliven alkohol från festen. Snart ska vi dela på oss på varsitt äventyr.