När hjärnan lägger av förlorar jag förmågan att fungera och borde ha någon i närheten...

Idag gjorde jag teoriprovet (som jag självklart klarade!). Jag har varit rätt spänd inför detta i några dagar och hjärnan har gått på högvarv.

När jag idag då skulle ta mig från vägverkets lokaler vid T-centralen, för att ta mig till Sill i Hornstull, så kom första tecknet på att hjärnan på en gång hade kopplat bort sig.
Jag gick på tunnelbanan och satte mig snällt. Tuben började rulla och jag tänkte inte så mycket mer på det. Efter några minuter tyckte jag att det var konstigt långt till Gamla Stan. Jag började långsamt fundera på vad det egentligen stod som slutdestination på tuben. Jag fick en svag känsla av att det hade stått Mörby Centrum på tåget. (Mörby Centrum-tåget kommer från Horsntull när det är i T-centralen.)
Mycket rätt. Tanten i högtalarna säger sen "Nästa Östermalmstorg", dit skulle inte jag.
Jag gick av och bytte håll och kom till slut fram till Sill.

När jag sen kom hem skulle jag plocka lite och städa ur min säng. Jag tog en colaflaska i ena handen och min telefonladdare i andra, gick till kylskåpet och la in colaflaskan där den ska ligga. I nästa medvetna sekund ser jag min hand, med laddaren i, närma sig en av hyllorna i kylen. Det var kanske två millimeter kvar när jag insåg att jag höll på att lägga laddaren i kylskåpet. Den ska inte ligga där...

Lite senare bestämde jag mig för att göra lite varm choklad. Jag hällde upp mjölken i kastrullen, ställde kastrullen på plattan och satte på den. Jag gick och gjorde något annat en stund. Efter ett tag undrar jag varför plattan luktar så konstigt. Jag har använt den plattan en gång sen jag flyttade in, för att koka ägg, den borde inte lukta så mycket. Jag gick fram till spisen och kände på mjölken, den var fortfarande kall. Jag kollade på skruvarna på spisen och insåg att jag hade satt på fel platta. Jag stängde av den, och det var inte förrän några sekunder senare när jag tittade upp på plattan, som felaktigt hade varit påslagen, som jag inser att det ligger två halvt brända papper på plattan. Jag höll på att bränna upp mitt hem! Mitt alldeles nya, alldeles egna hem!
Jag har knappt vågat göra något sen dess.

Jag tror att jag ligger på min telefon...

Blåbärspannkaka med glass!

Nu är det tredje dagen i rad jag får mat av Jespert. Blåbärspannkakorna var mums! Om ingen i Stockholm erbjuder sig att toppa detta så stannar jag i Götlaborg.

På väg mot den efterlängtade semestern..

Resan ner var fin och solig. Men vad är det med vädret i Göteborg egentligen? Det har ju varit storm i två dagar nu..

Det som hände var..

...att min telefon dog. Jag hade gjort annat och såg på min telefon att jag hade fått sms och att jag hade två missade samtal. Men jag kunde inte göra någonting. Den hade låst sig. Jag bad min syster att ringa till den, för att den kanske skulle vakna till liv då. Signaler gick fram i hennes öra, min telefon reagerade inte alls, det stod fortfarande att jag hade två missade samtal. Jag tog då ut batteriet en stund, för att sedan sätta in det igen. Det är bara det att det går inte att få igång den igen. Den reagerar inte alls när jag trycker på powerknappen. Den är död.

Nu är jag fattig istället. Jag var ju tvungen att köpa en ny telefon. Folk kan alltså få tag på mig igen.
Men, ingen ont som inte för något gott med sig. Jag gillar min nya telefon väldigt mycket. Den är snygg.

Viktig information till allmänheten, speciellt Eleni...

Idag bestämde sig min telefon för att den har fått nog. Den är totalt jättedöd av ingen anledning alls. Jag är lite ledsen på den.
Ingen kan därför få tag på mig förrän den sätter igång igen, vilket inte verkar troligt just nu, eller förrän jag har införskaffat mig en ny på nåt sätt. Hade jag haft någon föraning om att detta skulle hända så hade jag inte shoppat loss idag.

Varför mina tekniska prylar får för sig att jävlas med mig vet jag inte. Men uppenbarligen har tekniska prylar någonting emot mig.

Eleni, kan du hälsa både Asya och Ana att jag är onåbar? Jag skulle höra av mig till Ana i helgen, och jag såg att Asya ringde mig förut idag men hann inte ringa tillbaka innan telefonhelvetesskapet lade av. Säg det till dem är du snäll.

Nu ska jag sätta mig och stirra snett på min isärplockade telefon.

Katt, utomjording eller tv-spelskonsoll?

Vad är det jag bor med egentligen?

Stephen Lynch!!

Han är fan den roligaste människan någonsin, så jävla sjuk i huvudet. De senaste två timmarna har jag skrattat så mycket att jag kommer att bli minst 200 år gammal, å magmusklerna behöver inte tränas än på ett tag. Vilken karl alltså.

Vuxen...

Min syster sa vid frukosten idag att hon börjar inse att jag är vuxen. Detta efter att jag igår hade klätt upp mig och hade ett paket för 25-årsfesten jag skulle på. Hon tyckte också att det var vuxet när jag vid nio satt och åt frukost med henne och hennes karl. Senare slog det mig: Här sitter jag klockan tio en söndagmorgon och lägger pussel..börjar jag bli vuxen?!

De årliga Break danceduellerna i Vitan!

Kvällen bjöd på lite break dance och popping, och regn, i Vitabergsparken. Tillsammans med Fru och herr Sill såg jag det coolaste numret någonsin. Fest var det! Nu är det bara börja att träna, nästa år ska jag poppa gärnet..ni kan väl låta mig tro det i alla fall...

Lite bekymrad...

Varför har folk börjat döda varandra så in i helvete? Det känns lite onödigt.
Nånting i samhället är ju ganska fel när tonåringar börjar döda varandra stup i kvarten. Skönt att man inte är tonåring längre...
Jag kan inte erinra mig om att min generetaion höll på så här. Små lamm är väl inte 80-talister kanske, men inte fan gick vi väl omkring och dödade varandra?