Jaha..

Nu vet jag tydligen inte vad säkerhetsnålar är för något heller. Det är bra att folk talar om för mig vad jag vet och inte vet.

Åh ljuva sovmorgon!

Jag lämnade lägenheten 45 minuter senare än vad jag brukar. Inte för att jag öppnade senare idag, utan för att jag idag lämnade min systers lägenhet. Den ligger i samma kommun som mitt jobb. Så istället för att lämna en kommun, åka igenom en andra för att sedan åka långt in i och jobba i en tredje så var jag redan rätt. Jag åkte BARA saltsjöbanan, inte två tunnelbanelinjer med tusen människor och sen saltsjöbanan. Helt underbart!
Jag hann inte ens bli trött igen under resan. Jag hann ju knappt reagera på att jag åkte. Knappt 20 minuter tog det, plus väntetid, jag gick visst lite tidigt från lägenheten. Jag är helt lyrisk över denna upplevelse.

Fast jag glömde vattna blommorna, vilket egentligen var anledningen till att jag var där. Jag får åka dit efter jobbet igen. Men det tar ju bara 20 minuter så det är lugnt! Och sen får karln hämta mig. Perfekt plan!

Kom på att jag faktiskt passerar ännu en kommun på väg till jobbet från mitt hem..

Impulsbeslutet att sova i systerns lägenhet betydde dessvärre att jag inte kunde ladda min telefon, så den är död. Men det gör inget för det tog bara 20 minuter till jobbet idag!

Jag är trött

Fråga: Bara för att jag ser ung ut, måste man då fördumma mig?

Blev precis hånad av en man som påstod att jag inte vet vad Stasi är..
Kunden innan pratade med mig med bebisröst, fast det var först efter att han såg mig. Han pratade helt normalt när jag hade ryggen mot honom..

Igår tänkte jag: Om jag överlever denna dag(helt ensam i bokhandeln hela dagen) så kommer jag klara av resten av veckan(helt ensam i bokhandeln varje dag). Men efter den här starten på dagen har jag börjat tvivla, klockan är elva, jag har haft öppet i en timme.

Förra veckan läste jag något om att det är sämre väder i veckorna än på helgerna. Var?
Inte gäller det Nacka och Sumpan i alla fall. Det var tråkigt väder i helgen, jag var iofs på landet men det var tråkigt i Stockholm med har folk sagt. Det är jättefint väder idag, precis som igår. Precis som de flesta dagar när jag står i den lilla boklådan.

Jag ska sätta upp en skylt där det står: Nej, jag säljer inte frimärken.
Så slipper jag höra den frågan 30 gånger varje dag.

Snart är det semester! Jag ska vara ledig hela fem dagar i rad! Ja, jag är bitter..

Hur svårt kan det vara uppföra sig?!

Nu är det inte det vanliga gnället om folk på tunnelbanan och diverse andra saker jag (kanske) gnäller om ibland..

Nej, nu handlar det om hur folk beter sig i en bokhandel. Inte jobbiga barn eller folk som bara är otrevliga, utan om sånt man faktiskt inte ser, sådant man märker senare.
Nu på morgonen när jag drog ut alla kortsnurror så hittade jag ett kort, bakom ett annat kort, som någon hade dubbelvikt och förstört, och alltså gömt efteråt. Onödigt? Ja.
Förra veckan upptäckte jag block som någon hade klottrat i. Och inte bara en sida, nej det var fyra sidor som hade klottrats ner. Onödigt? Ja, speciellt eftersom vi inte ens har några pennor där som man behöver provklottra med.
Det värsta var nog för några veckor sen. Min Kollega Axel kommer in med en bok till mig på kontoret, en jävligt tjock Trotskij-bok. Han säger ingenting utan jag tittar bara på den, känner att jag blir arg. Med en röd penna har någon idiot ritat på framsidan. Hur i helvete tänker man då?! Någon minut senare kommer Axel in med ännu en bok, på den har någon ritat röda hjärtan. Kan någon förklara vad det är för människa som ritar på böcker som står i hyllan i en bokhandel? Tanken att det händer har liksom aldrig slagit mig förut. Så dum i huvudet är väl ingen? Men, jo, tydligen.

Ett år till..

..har gått. Om en timme fyller jag 27. Tänk så fort det går. Ibland tror jag att nån jävlas och att det inte alls går så fort, det är nån som snabbar på tiden lite medans man sover. Taskigt! Lägg av med det..

Under detta år har jag blivit moster, jag har skaffat mig ett ordentligt jobb(egentligen tack vare punkt ett) och...ja det var väl allt..

Grattis till mig i alla fall!!

Vilken vecka det var!!

Förra onsdagen började det. Pink Floyd, eller rättare sagt Roger Waters. The Wall bjöds det på i Globen och jag var där. Det var fan det sjukaste jag sett. Helt underbart bra och värt vartenda öre, och många ören var det. Men jag har aldrig sett något liknande!

På torsdagen hade jag en heldag på jobbet; med lite övertid dessutom. Vid halvåtta, när jag äntligen kom iväg från jobbet var det bara att åka till förrådet för att leta upp tröja, hämta upp mamma, fick i mig lite mat hos päronen också, och hämta upp karln, för att sedan åka hem och packa resväskan.

Klockan 4.15 på fredagsmorgonen ringde väckarklockan. Hjärnan gjorde några tappra försök att reagera men jag stängde av den igen. Strax innan fem satte sig jag och mamma i bilen och sen bar det iväg mot Arlanda och flygturen mot London!!

Sen var det dagar av gående, shopping, museum och kyrkor. Samt en helt sjukt bra musikal, Million dollar quartet. Elvis, Johnny Cash, Carl Perkins och Jerry Lee Lewis. Vilken underhållning! Vilka musiker! (Inte de fyra utan de som spelade i musikalen)

På måndagen var det dock dags för det vi hade åkt till London för att se, Fulham-Liverpool. Min första bortamatch med Liverpool. Efter mitt facit med tre 0-0-matcher och två jättesena mål, i den senaste matchen jag såg, i Liverpool så lärde jag mig nu att det kanske är bortamatcher jag ska satsa på. Efter ca 30 sekunder gjorde Liverpool 1-0, en kvart senare stod det 3-0. Stämningen på bortaläktaren var helt sjuk. Efter en seg inledning på andra helvlek så blev det faktiskt fler mål. 2-5 till Liverpool var slutresultatet och lyckan var total!

Tisdag bjöd på promenering i området vi bodde i innan det var dags att bege sig hemåt mot Estockholmo.

Den fullspäckade veckan var dock inte slut där, en musikal till hann jag med. På onsdagen efter jobbet var det bara att bege sig direkt in till stadsteater där Bures mamma samlade ihop sina barn och deras respektive och bjöd oss på föreställningen Hair. Också den mycket bra med folk som sjöng sjukt bra.

Åtta dagar av bra saker. Det borde komma oftare..

Moster Anna!!

Natten till torsdag blev jag moster till en liten tjej! Jag åkte direkt till sjukhuset efter jobbet för att se lilla plutt. Vi är nu mera bästisar. En väldigt stolt moster Anna med lilla Linnea, 17 timmar, i famnen.

Det är inte lätt att ha Ko..

Hon ska ryktas stup i kvarten, eftersom hon drar åt sig massor av skräp. Hon är alltid skitig! Det är inte lätt att vara ko inte. Speciellt inte när man ligger på mitt vardagsrumsgolv och aggerar matta. Men hon sköter sig bra. Och jag försöker att snygga till henne ganska ofta. Hon är nog faktiskt den renaste golvplätten i lägenheten, eftersom varken jag eller karln är speciellt bra på att städa. Men ska man ha Ko får man faktiskt ta hand om henne också.

Så har det hänt..

Jag har redan klagat på solen. Jag uppskattar den verkligen, det är helt underbart med ljus och värme igen. Men med värme ute blir det värme inne.
Jag bodde inte här för ett år sen. Jag var här en del men jag tänkte inte så mycket på det då. Jag hade en lägenhet där det var mycket värre. Redan på vårkanten insåg jag att det skulle bli olidligt att vistas i den lägenheten på sommaren. Innan sommaren hade jag dock flyttat därifrån.
Jag flyttade hit i juni, vi blev klara på min födelsedag. En sak jag lärde mig då var att inte bjuda in folk på födelsedagsfika dagen efter att man har flyttat in. Jävlar vad vi kämpade med att få ordning innan alla skulle komma. I alla fall, sommaren var ju sjukligt varm så allas hem var ju varma då. Problemet med denna lägenhet är att den ligger mitt i huset, vi har fönster åt ett håll och det är omöjligt att få korsdrag här. Men det var ju sommar och hett så man fick ta det.
Men nu när solen är här igen, som ligger på lägenheten hela förmiddagen, så blir det så där varmt igen. Och det är bara mars! Man vaknar när solen börjar värma utomhus för då ligger man i sovrummet och kvävs av värmen.
Men jag ska inte klaga alltför mycket. Solen är här och innerst inne, till ganska långt ut, är jag glad!

Vinter är ganska bra ändå..

Folk blir mycket snällare i trafiken när det är kaos på vägarna. Tålamodet blir bättre och man är trevlig och hjälpsam.
Det stod en bil strax efter busshållplatsen när jag kom hem nyss. Han skulle nog parkera men hann inte in innan han fastnade. Där stod han med rumpan rakt ut i vägen och blockerade. Det är en sån här enfilsväg där, filen i motsatt riktning är på andra sidan parkeringsplatserna. Så ingen kom ju förbi, hur myckkte de än ville. Och där stod bussen och väntade också. Men folk var så lugna. Flera i bilarna bakom hade gått ut för att hjälpa till, resten väntade tålmodigt. Så är det aldrig när det är asfalt och kördugligt.
Jag hade pappas bil i nästan två veckor. Jag lämnade tillbaka den förra veckan, precis innan den här gångens snökaos kom. Och jag var så arg, folk är idioter på vägarna. Den ena är värre än den andra och alla ska fram först. Jag säger inte att jag kör perfekt, men jag är i alla fall inte en idiot när jag kör. Jag tar hänsyn till att det finns andra bilar på vägarna, och jag parkerar på parkeringsplatser, inte där jag känner för det.
Men nu är lugnet tillbaka! De flesta tar det lugnt, och de flesta förstår att det knappt går att köra. Hade bilen i två dagar nu och med all snö ute på vägarna så var friden tillbaka.

Jag fick i och för sig spendera 20 minuter i söndags med att gräva ut bilen från parkeringsplatsen. Den var inte inplogad, jag hade bara lyckats ställa den i väldigt mycket snö. Jag grävde med bara händerna och sparkade och röjde och tillslut slet sig bilen loss.

Det är härligt att gå ut varje dag med mina promenadhundar. Idag sprang vi(ja, jag sprang) omkring på Gärdet i all snö och hade roligt.
Det är skönt att komma ut och röra på sig. Jag har ju liksom inget val, hundarna måste ut vilket väder det än är ute. Än så länge har jag haft tur med vädret, peppar peppar...