söndag 26 juli 2009

Paltkoma..


Ber man en irländare om mycket mat så får man mycket mat. Jag tryckte nästan i mig hela köttberget, och är nu sinnessjukt mätt. Samt lite ledsen i ögat eftersom jag, med sju kilo hamburgare i magen måste lämna Hannas lägenhet så småningom. Hur rullar man upp för en uppförsbacke?

onsdag 22 juli 2009

Tänk om...

...IKEA hade haft beskrivningar som faktiskt beskriver hur man ska göra.
Då hade jag inte suttit här och stirrat uppgivet på min nästan färdigt ihopsatta garderob. Helt klar kommer den nämligen inte bli förrän jag har monterat ner hela skiten igen. Den har på något sett blivit bakvänd och ut och in och jävligt fel.

Nästa gång jag köper en möbel ska den fan vara uppblåsbar!

söndag 19 juli 2009

Jazzfestivalen!


Sill och jag jazzfestivalar lite i helgen. Fredagen bjöd bland annat på de tre grymmaste basisterna jag någonsin sett eller hört, SMV. Det blev även lite Sonny Rollins och en jävligt lyckad tribute till Nina Simone. Söndagen är inte så mycket sämre den. Det är ett jävla drag!

måndag 13 juli 2009


Den här skylten möter jag framifrån. Jag började i Fruängen och ska i stort sett hela vägen till Älvsjö. Hur lång omväg har jag gått egentligen?

En sjö..


Jag hittade sjön som jag har sett flera gånger från bussen. Jag gissar på att den heter Långsjön eftersom området jag passerar nu heter Långsjö. Sjön är nu undersökt och jag passade samtidigt på att byta några ord och pip med en söt ankfamilj. Jag är lite rädd för att det ska komma en korsning där det inte finns en busshållplats som visar vilken väg jag ska ta..

Var är jag nu?


Jag har gett mig ut på äventyr. Detta äventyr går ut på att promenera och hitta till mitt ganska nya hem från Fruängen. So far So good, men jag är långt ifrån halvvägs..

tisdag 7 juli 2009

Den här bilden har ingenting med något att göra egentligen. Jag vill bara visa den..


Jag, Hanna och Paul började att titta på Michael Jacksons minnesstund nu på kvällen. Dock tröttnade vi efter en stund då det inte hände något spektakulärt, med andra ord var det jättetråkigt. Efter några timmar när vi satte på fyran igen är kistan på väg ut, en bild tänds upp på den stora skärmen och kommentatorn säger något i stil med:'den här bilden var fin, med det där ljuset. Det måste ha varit det bästa på hela kvällen' Vi fick oss ett gott skratt. Sen satte jag på mig mina blöta skor och ställde mig hissen för att än en gång idag möta regnet..