Jag har blommor i mitt hår. Inte på armen som Sill och V...

Efter en väldigt rolig lördagskväll med roliga vänner
var det tunga ögonlock som öppnades på eftermiddagen.
Jag är helt slut idag men eftersom min syster hade vägarna
förbi så tog vi en promenad, till en bänk. Jag blev dekorerad
med en vitsippa.
Imorrn bär det av till Norrland igen! Först Ö-vik i några dagar,
sen blir det Umeå ett tag. Men om några veckor är jag tillbaka
i huvudstaden igen. Varför nöja sig med att bo på ett ställe?

Ett inlägg om Sillen Sill Silén...

Idag har Sillen seriösa attitydproblem. Hon anlände till mitt hem, var allmänt spydig och dissade Eddie. Jag blev upprörd. Jag skickade ut henne på balkongen för att skämmas, men hon fick låna min målarbok så att hon inte skulle få tråkigt.
Men Sill är min bästa vän, så jag förlåter henne.

Kärlek vid första öronkastet...

Min nya kärlek här i livet heter Eddie. Han skriver världens finaste låtar. Hans låtar får mig att nästan vilja fälla en tår. Om det gick så skulle jag gifta mig med hans röst och hans låtar.

Torsdagens höjdpunkt!!

Jag gick in genom porten och tryckte ner hissen. När hissen kommer ner kliver en ganska storvuxen man, och två nakna hundar från Kina ut. Den ena hunden skäller på mig. Jag stirrar på de två små varelserna med deras nakna fläckiga kroppar och det långa håret som satt på deras små huvuden. Den ena hunden fortsätter skälla, han morrar lite, för att sedan fortsätta skälla.
Då säger den storvuxne mannen till den lilla nakna hunden: Tyst nu Sune! Skärp dig Sune!
Hissdörren stängs och jag brister ut i skratt.
Stackars hund, eller råtta eller vad det nu är. Jag förstår verkligen hans klagan om dagarna. Om jag var en Kinesisk nakenhund vid namn Sune skulle jag också yla och gnälla hela dagarna.
Jag undrar vad den andra stackarn heter. Min gissning är Rudolf.

Att ha ont under hakan, precis över halsen är ett ganska konstigt ställe att ha ont på. Jag funderade över vad viruset har där att göra. Men så kom jag på det! Jag jävlades med min syster igår och gjorde en min som hon tycker är väldigt obehaglig, gång på gång. Jag har träningsvärk!

Bluetoothraggning

I höstas läste jag på Aftonbladet om fenomenet Bluetoothraggning. Det går till på det viset att man aktiverar sin bluetooth på sin telefon, eller vad det nu är man har, sen skickar man iväg en bild på sig själv till en eller flera andra i närheten som har sina bluetoothar aktiverade, sen väntar man och hoppas att man ska få respons.
Jag var tvungen att prova idag, jag vill veta om det är någon som nappar på detta fenomen. Så jag skickade iväg en bild. Problemet var bara att jag satt i päronens kök och den enda aktivierade blåtanden i närheten var min dator. Så jag skickade en bild på mig från telefonen till datorn.
Slutsatsen är att bluetoothraggning är tråkigt.

Vinstglädje är den sanna glädjen...

Min syster och jag glassar i solen. Det rastlösa jaget blev utttråkad
så vi spelade TP, Jag vann!! Jag är smartare än min syster!!! Hahaha
hahahahahahahahaha!!!

Rallycross

Förlåt vänner och familj. Jag vet att jag har sagt att jag ska vara ledig i sommar, den där månaden jag inte hade några jobb inbokade. Men nu ska jag på Rallycross i Kalix den 14:e juni. Och jobba alltså. Rallycross är kul!

Jag bara suckar och skakar på huvudet

Grattis 3! Ni har verkligen lyckats. Efter en del om och men och ett samtal med butiken på Stureplan så fick jag igång telefonen. Men det är ju fortfarande samma fel på den, den är ju fortfarande trasig! Jag kan ju inte använda en telefon som blir brännhet av att ligga still och med ett batteri som rasar till noll på tio minuter. Det enda de gjorde var att byta batteri, vilket nu är förstört eftersom det är telefonen som förstör dem.
Jag får väl ta och åka till det där hemska stället imorrn och lämna in den igen och säga åt dem att fixa den. Ta reda på vad det är för fel! Den kommer ju explodera snart.

Jag har en annan telefon, min systers gamla telefon. Men jag har inga nummer. En del nummer kan jag i huvudet. Alla nummer som har fått sms av mig under torsdagen och fredagen kan jag. Jag får väl ta och starta en nummerjakt någon dag.
Fast jag har ju kommit på tjusningen med mejl! Jag tycker om mejl.

Jag är förbannad

Helvetes jävla 3! Helvetes jävla Stureplan! Helvetes jävla tunnelbana!

Trots att jag mår jävligt dåligt idag så blev jag jätteglad när jag vaknade vid 12 av att jag fick sms av tre som sa att min telefon var fixad och klar. Eftersom folk på Östermalm i den här staden inte ska behöva ta ut sig för mycket så ligger den enda 3-butiken med tekniker i butiken på Stureplan. Så jag var där igår på dagen och lämnade in min kära telefon.
Så på eftermiddagen pallrade jag mig dit, trots att jag ser ut som ett lik idag, kom hem och ska byta tillbaka till Min telefon. MEN JAG KAN INTE TRYCKA IN PINKODEN!!!

Nu har jag försökt få tag på butiken på Stureplan, men de svarar ju inte. Jag klarar inte av att åka tillbaka dit idag. Inte bara för att jag är sjuk, utan för att jag hatar att åka tunnelbana, och Stureplan tillhör inte ett av mina favoritställen i den här stan.
Teknikerhelvetena jobbar inte på helger, så då återstår alltså måndag. Men om jag inte åker tillbaka till Ö-vik på måndag kommer jag aldrig hinna klart med min lilla film om Ön där det inte finns en jävel som pratar engelska.
Varför kan jag inte få vara sjuk ifred?!

Det tar på krafterna att vara arg och irriterad. Jag behöver sömn.

Måsjävlar

Min telefon har lagt av. Vill ni mig något så tråkigt för er.

Jag funderar på att skjuta de kinesiska nakenhundarna som bor i lägenheten under mina päron. När de ylar låter de som skadeskjutna måsar, och de ylar ganska mycket. Innan jag visste var det var trodde jag att det var skadade måsar på taket.

Under min vakna tid gäspar jag

Jag har sovit, suttit vid päronens dator och spelat ett spel som är mer beroendeframkallande än roligt, och tittat på TV. 85% av mina dagar har sen i torsdags bestått av sömn. Skönt att vila, men det skulle vara skönare om jag var frisk och vilade på riktigt, och om jag inte visste att jag kommer ha en del att göra i redigeringen när jag har pallrat mig upp till Ö-vik igen.
Men det finns många plus med att spendera sin sjuka tid hos päronen. Det bästa är nog att jag slipper släpa mig till affären när något behövs, och att mamma betalade mina mediciner idag.
Men imorrn kanske det är dags att lämna lägenheten en stund...

Önskelista till tomten inför min födelsedag och examen:
Ett fungerande immunförsvar. Det behöver inte vara perfekt, bara det är bättre än mitt nuvurande.
Nintendo Wii
Jag funderar på att önska mig en TV, men jag har inte bestämt mig än.
Fred på jorden
Mat till alla som svälter
Jag kom på något jättebra för ett tag sen, men jag glömde bort det.
1 miljon kronor skulle ju inte sitta helt fel

Hem ljuva hem!!

Jag är hemma!!!!!!

Fortfarande sjuk å jävlig dock. Sista natten på ön vaknade jag upp med magsjuka. Så nu har jag ont i magen också. Det är fan inte lätt att vara jag ibland. Men jag är hemma!! Glädjen är obeskrivlig.

Adolph ligger bakom en påse och skäms

Jag har hört att snön vräker ner i Umeå. Vilken enorm kontrast mot vad det är här. Solen skiner och det är asvarmt. Men det är skönt att det blåser.

Jag är på benen igen. Men är det inte det ena så är det andra och det tredje, samtidigt.

Urban drog med mig ut på en biltur med slovenen igår. Svetten rann, jag ville kollapsa. Men vi var bland kaktusar så jag höll mig på benen. Kaktusarna däremot ville annat. De är ute efter människokött. De gömmer sig i marken bland grus och stenar så att de kan smyga upp obemärkta och kasta taggar på en. Jag fick en i foten. Den sitter kvar i foten. Jag får inte ut fanskapet. Det gör ont. Dessutom har jag tappat rösten. 

Det bor en ödla i mitt rum. Den tycker om att vara i sängen. jag tycker inte om att den tycker om att vara där. Den brukar traska omkring under lakanet. Den gjorde nåt snyggt karatemove tidigare idag och hoppade ner på golvet när jag drog bort lakanet. Sen sprang den in i badrummet där den nu är instängd. Fast den kommer säkert ut genom springan ändå.

Jag har döpt honom till Adolph. 

Nu kallar folk på mig. Om nu Jesper räknas som folk...

Det finns lite ljus i horisonten

Jag ser havet härifrån. Man hör det hela tiden också, så det är nästan som att jag är på stranden.

Jag känner mig inte lika däckad som igår. Jag låg i en hängmatta från 13 till 21 typ. Jag sov 90% av den tiden. Jesper, Jonas och Tobbe försökte väcka mig när de hade kommit med mat till mig, men jag vägrade vakna. Tillslut vaknade jag upp, tog emot maten och somnade igen. Sen vaknade jag med en hamburgare i hängmattan. Den var ordentligt inplastad. 

Mitt reportage som jag skulle göra är nedlagt. Istället har vår lärare Urban träffat någon sloven eller något här som vill ha en film till sin hemsida. Det var något om att han kränger lägenheter här eller nåt. Så det ska jag och Urban göra de två sista dagarna.

Självklart har det varit tjafs idag med. Men jag var bara inblandad på det sättet att jag är gruppledare och måste se till så att de andra två inte tar kål på varandra. Så nu har jag sett till så att de två aldrig mer behöver jobba tillsammans.

JAG VILL ÅKA HEM!!!

Det är inte mig ni ska vara avundsjuka på, det är min övriga klass.

Alla är ute och gör saker. Min grupp var ute och fick en gratis tur runt hela ön igår. Jag var på hotellet och mådde dåligt.

Idag är de ute och gör någonting roligt igen. 

Jag säger hej då och lycka till när alla åker ut på sina äventyr. När de kommer tillbaka välkomnar jag dem och frågar hur det har gått. Om jag är vaken och har någon röst vill säga.

Jag mår bara sämre och sämre.

Det finns inga ord som kan beskriva hur fruktansvärt mycket jag vill åka hem.

Jag vill åka hem!!

Jag såg eldflugor igår, det var coolt...

Det här är från första dagen. Det kanske är molnigt, men det

var varmt och skönt. Solen kom och gick, regnet kom och gick.

Dag 2:

Vaknade med en hostattack.

Fortsatte hosta.

Det var bråk igen.

Det var irritation och ilska.

Total fysisk kollaps.

Jag blev hemkörd efter en timme av Janas intervju.

Jag hostade.

Jag kollapsade.

Jag hade feberfrossa.

Jag hostade.

Jag sov.

Jag sov.

Jag hostade.

Jag sov.

Jag missade enmassa roliga saker igår eftersom att jag sov.

Nu är klockan 11 på förmiddagen. Jag har ingen röst. Jag hostar och hostar. Jag har haft feber och hostat hela natten. Jag måste stanna på hotellet idag med, Jesper har gett mig utegångsförbud.

Men den goda nyheten är att jag tror att vi har löst allt bråk och tjafs i våran grupp. Jag har i alla fall löst mitt. Däremot kommer jag nog få medla en del mellan de andra två, så vi får väl se hur länge friden håller sig inom mig. Om det ens blir nåt mer arbete för mig. Jag får ju inte vara med på intervjuerna eftersom jag hostar som ett as hela tiden. Om jag fortsätter låta så här vet jag inte alls hur det kommer bli med mitt. Jag vill ju inte förstöra mitt eget reportage. Men jag har en lösning.

Jag har ont i huvudet. Min hals bränner och gör ont efter allt jävla hostande.

Jag ska kollapsa i en hängmatta nu.

Någon gång ska jag skriva om den spännande flygningen vi hade mellan Spanien och Venezuela. Vissa saker som man bara trodde hände i amerikanska filmer.

Skepp å hoj

Jaha...jag har faktiskt inga ord just nu för hur det är här. Det är inte så positivt i alla fall. Igår var vår första dag här på Isla De Margarita. Den bestod av irritation, bråk, tårar (inte från mig, men tydligen på grund av mig), ilska, uppgivenhet. Behöver jag säga mer?

Inatt har jag mer eller mindre hostat upp mina lungor, min röst har inte varit som den ska på några dagar. 

Men jag är faktiskt inte helt negativ. Vi hade en väldigt rolig utekväll i Madrid i måndagskväll. Jag tycker om Madrid, det var en mysig stad. Jag hade Jesper som huvudkudde på den 9 timmar långa flygresan från Madrid till Caracas, det var mjukt. Sen när vi skulle flyga från Caracas till Isla De Margarita så var flyget försenat. Det var tidig kväll här, men i våra huvuden var det mitt i natten. Det var lite jobbigt. Men jag lever ju i alla fall.

Jag skulle lagt till en fin bild på mig, men det vill inte funka.