Äta bör man..

Snälla Hanna hade en gratisbiljett till Mat- och vinmässan, jag fick den. Jag var i varenda stånd där det fanns gratisprover och åt. Favoriten blev Almondys nya frystårta med maräng och marabou. Sjukt gott!

Stockholm...

Det är skönt att bo i Stockholm sjunger Lars Winnerbäck för mig. Jag är beredd att hålla med.

"Mr Sara Sahl"

Tydligen så är det svårt att läsa ordentligt på pass. När jag flög upp till Ume förra veckan hade jag blivit incheckad som kille. Tack tänkte jag, tur att jag inte går omkring och tror att jag ser ut som kille..
När jag på söndagen skulle flyga hem så ropar de upp mitt namn; Sara. Jag heter inte Sara säger jag. Då visar han som ska kolla mitt bordingkort att det faktiskt står Sahl/Sara på det.
Hur svårt kan det vara egentligen?! Varför vill Malmö aviation byta namn och kön på mig?

Idag när jag vaknade kom jag på att jag har körkort. Det känns overkligt. Pappa är osäker men jag SKA låna hans bil i veckan, vare sig han vill eller inte. Jag undrar hur det kommer kännas när man sitter i en bil och kör och ingen annan finns i bilen och berättar hur man gör...

Jag hoppas att vägverket vet att jag är tjej och att jag heter Anna. Fast jag kanske får ett nytt efternamn eller personnummer av dem.

Kan någon komma hit och diska min disk åt mig? Jag skulle uppskatta det..

Det finns tydligen dagar den här veckan också, även efter tisdag. Who knew? Inte jag i alla fall. Mina vänner frågade mig om hur min vecka ser ut. Jag insåg då att jag inte har en aning. Har jag lektioner den här veckan? Jag har ju saker jag ska läsa till på onsdag, så antagligen har jag en lektion då..
Men sen då? Har jag något på torsdag? Frågetecknen är många, men med min start på den här veckan, med näsblod, skärsår å bara allmän värk, så kanske är det lika bra att bara ta veckan som den kommer...

Jag har funderat på det här med vaccinet mot grisflunsan. Jag gjorde inte det så mycket innan jag vaccinerade mig, men efter en halv vecka av så jävla mycket smärta så gjorde jag det.
Jag tog det i onsdags. I torsdags hade jag så ont i armen att jag ville döda någon. På fredagen hade det lugnat ner sig något, då ville jag bara hugga av mig armen. Sen har det faktiskt succesivt lugnat ner sig, men den är fortfarande öm och jag kan verkligen inte sova på vänster sida. Jag har problem med min vänstra axel och den mer eller mindre kräver att jag ska sova på vänster sida. Men jag kan inte! Jag har knappt sovit något på fem dagar. Kunde ingen ha sagt till mig innan att jag skulle få apont?! Snart är det dessutom dags för andra sprutan. JAG VILL INTE!!

En annan sak jag funderar på just nu: Varför sticker det i min hand? Är den påverkad av axeln? Råkade jag hitta en nerv i fingret med kniven idag? Eller är det från när jag stack mig med kniven i ett annat finger? Kanske blodbristen från dagens återkommande näsblod? Är det vaccinhelvetet?

Jag är inte emot vaccinet, inte helt i alla fall. Jag är bara sur över att jag har ont i halva kroppen på grund av det. Och ja, mamma har säkert rätt; det är antagligen bättre med det här än med svininfluensan i mina klena lungor. Men det kommer jag ju aldrig få veta nu, eller hur?!

Tycker femman att det är klokt att börja visa en svensk version av ett rätt dåligt program från MTV? Varför går alla kanaler ner sig så mycket? Det är inte bara lättlurade idioter som tittar på tv..fast det är väl det vi har public service till. Nej, har ni sett barnprogrammen nu för tiden? De är ju så sanslöst dåliga. Ska de lära ungar saker, eller finns tv verkligen bara för att fördumma befolkningen?

Nu började det sticka i min högra hand också...

Det är november på söndag. Hur hände det?

Man ska vara glad för det lilla...

När man i såna här stunder, när det är übermycket i skolan och samtidigt försöker man ha ett litet liv vid sidan av, då blir man så glad för de små sakerna. Så jag vill verkligen tacka regeringen för deras generositet. Jag blev helt överväldigad över beskedet CSN gav mig. Regeringen har tydligen inte bestämt sig helt än, men, de ska antagligen höja bidragsdelen (alltså bidraget, inte låndelen) med hela sex kronor!! WOOOOHOOOOO!!!! Jag är så lycklig att jag inte vet vart jag ska ta vägen!

När hjärnan lägger av förlorar jag förmågan att fungera och borde ha någon i närheten...

Idag gjorde jag teoriprovet (som jag självklart klarade!). Jag har varit rätt spänd inför detta i några dagar och hjärnan har gått på högvarv.

När jag idag då skulle ta mig från vägverkets lokaler vid T-centralen, för att ta mig till Sill i Hornstull, så kom första tecknet på att hjärnan på en gång hade kopplat bort sig.
Jag gick på tunnelbanan och satte mig snällt. Tuben började rulla och jag tänkte inte så mycket mer på det. Efter några minuter tyckte jag att det var konstigt långt till Gamla Stan. Jag började långsamt fundera på vad det egentligen stod som slutdestination på tuben. Jag fick en svag känsla av att det hade stått Mörby Centrum på tåget. (Mörby Centrum-tåget kommer från Horsntull när det är i T-centralen.)
Mycket rätt. Tanten i högtalarna säger sen "Nästa Östermalmstorg", dit skulle inte jag.
Jag gick av och bytte håll och kom till slut fram till Sill.

När jag sen kom hem skulle jag plocka lite och städa ur min säng. Jag tog en colaflaska i ena handen och min telefonladdare i andra, gick till kylskåpet och la in colaflaskan där den ska ligga. I nästa medvetna sekund ser jag min hand, med laddaren i, närma sig en av hyllorna i kylen. Det var kanske två millimeter kvar när jag insåg att jag höll på att lägga laddaren i kylskåpet. Den ska inte ligga där...

Lite senare bestämde jag mig för att göra lite varm choklad. Jag hällde upp mjölken i kastrullen, ställde kastrullen på plattan och satte på den. Jag gick och gjorde något annat en stund. Efter ett tag undrar jag varför plattan luktar så konstigt. Jag har använt den plattan en gång sen jag flyttade in, för att koka ägg, den borde inte lukta så mycket. Jag gick fram till spisen och kände på mjölken, den var fortfarande kall. Jag kollade på skruvarna på spisen och insåg att jag hade satt på fel platta. Jag stängde av den, och det var inte förrän några sekunder senare när jag tittade upp på plattan, som felaktigt hade varit påslagen, som jag inser att det ligger två halvt brända papper på plattan. Jag höll på att bränna upp mitt hem! Mitt alldeles nya, alldeles egna hem!
Jag har knappt vågat göra något sen dess.

Jag tror att jag ligger på min telefon...

Blåbärspannkaka med glass!

Nu är det tredje dagen i rad jag får mat av Jespert. Blåbärspannkakorna var mums! Om ingen i Stockholm erbjuder sig att toppa detta så stannar jag i Götlaborg.

På väg mot den efterlängtade semestern..

Resan ner var fin och solig. Men vad är det med vädret i Göteborg egentligen? Det har ju varit storm i två dagar nu..

Det som hände var..

...att min telefon dog. Jag hade gjort annat och såg på min telefon att jag hade fått sms och att jag hade två missade samtal. Men jag kunde inte göra någonting. Den hade låst sig. Jag bad min syster att ringa till den, för att den kanske skulle vakna till liv då. Signaler gick fram i hennes öra, min telefon reagerade inte alls, det stod fortfarande att jag hade två missade samtal. Jag tog då ut batteriet en stund, för att sedan sätta in det igen. Det är bara det att det går inte att få igång den igen. Den reagerar inte alls när jag trycker på powerknappen. Den är död.

Nu är jag fattig istället. Jag var ju tvungen att köpa en ny telefon. Folk kan alltså få tag på mig igen.
Men, ingen ont som inte för något gott med sig. Jag gillar min nya telefon väldigt mycket. Den är snygg.

Viktig information till allmänheten, speciellt Eleni...

Idag bestämde sig min telefon för att den har fått nog. Den är totalt jättedöd av ingen anledning alls. Jag är lite ledsen på den.
Ingen kan därför få tag på mig förrän den sätter igång igen, vilket inte verkar troligt just nu, eller förrän jag har införskaffat mig en ny på nåt sätt. Hade jag haft någon föraning om att detta skulle hända så hade jag inte shoppat loss idag.

Varför mina tekniska prylar får för sig att jävlas med mig vet jag inte. Men uppenbarligen har tekniska prylar någonting emot mig.

Eleni, kan du hälsa både Asya och Ana att jag är onåbar? Jag skulle höra av mig till Ana i helgen, och jag såg att Asya ringde mig förut idag men hann inte ringa tillbaka innan telefonhelvetesskapet lade av. Säg det till dem är du snäll.

Nu ska jag sätta mig och stirra snett på min isärplockade telefon.