Cowboy- och indianfest!

Vi följer traditioner stenhårt i vårat gäng. Därför bjöd även denna fest på ett lyckat tema.
Som ensam indian visade hanna hur man dricker öl, och mina cowboy-undersåtar var inte dåliga de heller. Som sheriff var jag tvungen att ta det lugnt och hålla ställningarna!

Fler bilder och historier kommer så småningom komma upp på denheligatrion.blogspot.com

Text-TV skrämde livet ur mig...

Seg som jag var satte jag mig vid TV:n för att se på text-TV och se om det hänt något i den stora världen medan jag sovit. Mina ögon drogs direkt till "Storbrand i Umeå". Jag skyndade fingrarna längs fjärrkontrollen för att trycka in sidnummret, och jag möts av texten: "Det brinner fortfarande kraftigt i studentområdet Ålidhem i Umeå".
Jag var inte längre seg, utan mer panikslagen. Där bor jag!
Det är ett ganska stort område, men ingenstans på text-TV stod det något om vilken adress det brann på.
Här hemma hos min syster höll de på att fixa med internetsladdar och det fanns inget internet för mig att kolla upp detta på.
Tänk om mitt hus höll på att brinna ner!
Jag kastade mig på telefonen och ringde till mina päron. Mamma berättade att det inte var hemma hos mig, och jag blev lite lugnare.
Men jävlar vilken brand det är. 90 evakuerade lägenheter, och några av de 90 lägenheterna kanske går att rädda.
Jag tror att jag har varit på fest där...

http://www.folkbladet.nu/?p=130721

Tack, men nej tack...

Jag bor med en katt...

...en ganska knäpp katt...

Den knäppa katten dödade en fågel häromdagen. Hans första. Jag hade inte ens varit i Stockholm i ett dygn. Jag tror att det var en välkomstpresent till mig...

I Hufvudstaden...

Har man fäste under fötterna. Det tycker jag om. Jag får gå vart jag vill.

Här äter man tills man spyr, och sen äter man lite till.

Här har man världens goaste katt som tar över sängen på nätterna, och som har hår som fastnar i ansiktet. Och ibland biter han mig, men då biter jag tillbaka.

Här har jag inte jobbiga grannar under mig, utan över.

Här har jag nära till världens bästa vänner.

Här kommer jag få en grön jul, vilket nu för tiden har börjat kännas rätt...

Istid...

Jag rörde inte benen, det var inte meningen att jag skulle gå. Men isen ville annat. Jag gled.
Jag kunde inte stanna. Som tur var så ville isen inte att jag skulle falla, så jag stod fortfarande på benen. Men jag ville inte åt det hållet som isen bestämde åt mig.

Handla, laga, baka kaka...

Jag har planerat att göra en efterrätt till familjen på julafton. Ett litet ihopkok jag hittade i en tidning för ett tag sen.
Idag(måndag) gjorde jag mitt första försök, för att se så att jag verkligen kan. Efter att min matmixer drabbades av överhettning och allt vispande fick göras för hand och hela köket var nedkladdat av diverse ingredienser så blev det äntligen klart. Och den var mycket, MYCKET uppskattad av mina försökskaniner här i Ume.
Jag har bilder, men det ska bli en liten överraskning till familjen så ni får inget se.

Jag gjorde middag till försökskaninerna också. Kycklingpaj, fast den rätten har jag gjort förut. Gott blev det. Jag ska bjuda min snälla syster och hennes snälla fästman på det. Jag har många matplaner som jag ska bjuda mina nya hyresvärdar på. Jag visar min tacksamhet på ett sätt som jag vet uppskattas av matvraket (systern) och herr Erik.

Jag är ta mig fan en naturbegåvning!!

Eleni gör mig duktig...

Trots att Eleni är världsmästare på att sova så har hon ändå väldigt bra inverkan på mig.
Jag sover faktiskt mindre. Det är jag som väcker henne när jag tycker att det får vara nog.

Hon drar med mig på Punch Out, man tränar kondition, muskler och boxningsslag. Det var sjukt kul. Och jobbigt.
Mitt i allt slog det mig att jag har ansträngningsastma. Men den försvann lika konstigt plötsligt som den dök upp. Så jag överlevde.

Idag satt vi på boblioteket och var duktiga. Jag pluggade körkortsteori, och upptäckte min dolda konstnärliga talang i att rita vägskyltar på en white board-tavla.




Eleni kluddrade medicinska ord på den andra tavlan. Det kan hända att min uppmärksamhet råkade hamna där ibland. Hon visade också bilder på hur hjärnan ser ut när det är fiender där. Sjukt. Hon lär mig en massa sjuksköterskesaker varje dag. Det kommer jag att sakna när jag flyttar.

Nu har jag väldigt mycket att stå i tills jag åker till Huvudstaden om en vecka. Och som vanligt pratar Micke i telefon när han är och hälsar på oss...

"Jag är fan så söt att folk får diabetes när de ser mig."

Igår var jag, för första gången på hur länge som helst, ute och slarvade.

Det var skoj. Jag var galen. Jag var dryg, jag tycker om att vara dryg.
Efter att ha hoppat och skuttat omkring på dansgolvet, som ett barn drabbat av ett flertal bokstavskombinationer och på speed, så har jag idag träningsvärk lite här och var.
Men det var det värt.

Jag träffade valparna igår också. Nu lever de om och viftar på de små, små svansarna. Sötare kan ingenting vara!

Läget är under kontroll igen...

Tapetkillen är klar (en tapetserare är ju en som klär möbler, påminde min syster mig). Dock misstänker jag att jag har fått fel tapeter. Jag kommer inte riktigt ihåg vad jag valde för tapeter för ett halvår sen...
Men jag ska ändå flytta snart så jag lever med det.

Rörmokaren har varit här och fixat avloppet.

Elementen satte igång igen. Inte för att de värmer så mycket, det är fortfarande svinkallt.

Jag har shoppat klart julklappar till min, väldigt nyfikna, syster. Jag är jävligt nöjd!

Sist, minst och dummast, som jag hörde någon säga en gång och jag skrattade rejält av chocken av att någon faktiskt sa så:
Jag har en telefon igen!

Nu är det läggdags i kylskåpet!

Min vecka så här långt:

Tapetseraren är här. Jag och Eleni bor, tillsammans med vårt pick och pack, båda två i vardagsrummet.

Tapetseraren var tvungen att dra ur internet. Jag har inget internet den här veckan.

Elenis bärbara internet lägger ner var 5e minut ungefär.

Stopp i avloppet och översvämning i badrummet.

Det blev strömavbrott i 45 minuter. Tapetkillen kunde inte jobba.

Bussen var sen, jag blev sen till jobbet.

Min telefon bestämde sig för att vara självständig. Den gick ner för trappan och badade i snön alldeles självmant. Nu funkar den inte.

För en liten stund skrämdes vi alla upp i Luleå igår när det ringer och vi får veta att matchen kommer att skjutas upp en timme. Från 19 till 20. Domaren var sen.
Jag fick ett litet, litet utbrott.

Matchen började 19 ändå. Domaren fick klara sig utan uppvärmning, och med lånad utrustning.

Jag frös både fingrar och tår av mig.

Jag har månadens arbetstider i telefonen.

Jag använder min telefon som väckarklocka.

Jag har varken internet eller telefon! Typ.

Våra element har lagt ner.
Det är 17 grader i vardagsrummet. Där både jag och Eleni bor just nu.

Min näsa är kall. Mina fingrar är kalla.

Jag var tvungen att låna pengar av päronen för att köpa en ny telefon.

Det är tisdag...

Telefonhaveri

Min telefon ville så hemskt gärna bada i snön så den smet fråm min ficka och gjorde det. Nu ser jag absolut ingenting på displayen. Så skicka inga sms!!



Har vi tur idag kommer matchen igång på utsatt tid. Idag är det tydligen ett stycke huvuddomare som är på vift...

Bättre sent än aldrig?

Några tips:
1. Lägg inte en påse i påslådan som har varit inblandad med skölj- och tvättmedel.
2. Ta inte förgivet att alla påsar i påslådan är rena från konstigt pulver när man bor flera tillsammans.

Jag gjorde iordning min smörgås. Tog i all stress en liten påse ur påslådan och stoppade ner min smörgås i den för att sedan springa iväg till bussen.
I bilen på väg till jobbet i Luleå var det frukostdags. Jag hade verkligen sett fram emot min baguett med philadelphia och skinka. När jag tog av påsen från den så ser jag en massa vitt pulver på den. Floursocker tänker jag, eftersom jag missbrukar bullar då och då, men jag är hungrig så floursocker får gå. Jag tar en tugga...
Det var inte floutsocker, det var tvättmedel.
Nu vet jag hur kemikalier smakar. Jättejättejättesalt, med en liten touch av själva tvättmedelslukten. Det är en smak som kommer att bli svår att glömma.

Strax efter denna incident ringer chauffören Producent-Håkans telefon. Detta samtal ledde till att vi alla var på helspänn varje gång hans telefon ringde resten av dagen.
Brynäs, som skulle till Luleå och möta Luleå i hockey, hade inte kommit iväg än. Snökaos i Stockholm gjorde att deras plan inte kunde lyfta. Matchen skjuts upp från 16 till 17, 18.

Jag ringde pappa:
Jag: Hur mycket snö har ni fått egentligen?
Pappa: En centimteter kanske.
Jag: EN CENTIMETER?!?! Hur kan en centimeter snö leda till snökaos?! Jävla Stockholmare...

Sen var det många turer under dagen. Vi fick matchstart 19, men ingenting var garanterat.
Vi anlände vid 13, strax innan 14 var jag klar med allt mitt. Vi alla var klara.
Vi åkte iväg och åt. Vi var tillbaka vid 15. Fick veta att det inte alls berodde på vädret i Stockholm. De hade problem med flygplanet.
Ny matchstart blev 19.30. Men Brynäs hade fortfarande inte kommit någon vart. Vi tittade på matchen mellan HV71 och Skellefteå. Kommentatorn där sa att den uppskjutna matchen i Luleå berodde på snöstorm i Luleå. Det var inte snöstorm i Luleå. Jag städade det ganska skitiga ljudbordet. Producent-Håkan meddelade Stockholm att det inte alls var snöstorm i Luleå. Stockholm meddelade det vidare till Jönköping, där HV71 kommer ifrån. Kommentatorn berättar då för oss att det är snöstorm i mellanSverige och att Brynäs har problem att ta sig fram med bussen.
Va? Bussar flyger inte, vad jag vet.
Jag fortsatte att städa.

Vi fick veta att de skulle lyfta 16.15. 16.40 hade de inte lyft med bussen än.
Vi väntade och väntade och vi väntade.
En tidning skrev att om matchen inte kommit igång 19.45 så skulle den skjutas upp till idag.
Jag började genast protestera:
Det går inte! Jag måste vara hemma imorrn, jag har massor att göra!

Vi väntade och väntade och vi väntade lite till.
Jag var vid det här laget grymt uttråkad, och hade fått för ont i ryggen för att städa klart inne i mitt lilla, lilla rum. Så jag satt.
Runt 18.40 fick vi besked om att matchen skulle börja 19.45. Men ingenting var bekräftat än.

19.45, efter sju timmars oviss väntan, så kom matchhelvetet äntligen igång. Bara tre timmar och 45 minuter sen. Och sen blev det ju självklart en jämn match som resulterade i förlängning.

01.45, över 16 timmar efter att jag lämnade lägenheten, kom jag hem. Det har aldrig varit så skönt att lägga sig i sängen och veckla ut sig.

Den som väntar på något gott...

De utlovade valpbilderna...

Jag har en kompis som har tre hundar. För snart åtta veckor sen blev två av dem föräldrar till de tre sötaste valparna någonsin. Här är Alvin, Vilja och Lilleman fem veckor gamla.


Vild fight mellan Alvin och Vilja.


Min favorit Lilleman. Han kan sova när som helst, var som helst...


...även under sina sovande syskon.

Jag blev knäckt...

Jag sa: Jag har ont, hjälp mig.

Kiropraktorn sa: Jag tror att du har inflammerade muskelfästen, du är för ung för att ha förslitningsskada i axeln. Men jag ska låsa upp din rygg.
Han ritade lite på ett papper och visade mig var han trodde att jag hade ont. Han hade ritat exakt där jag har ont. Jag blev rädd för honom. Jag fick en genomgång av vad som har hänt med min stackars kropp. Han sa fler än ett ord på latin och jag blev förvirrad.
Sen knäckte han mig.

Jag skrek: AJ JÄVLAR!

Kiropraktorn sa: Så länge du har ont i axeln är det stor risk att din rygg kommer att låsa sig igen.

Jag sa: Ja men då ses vi väl igen då.
Och så skakade jag hans hand och gick.

Min doktor är helt sjukt bra.

Dotorn sa: Du har en förslitningsskada i axeln och en låsning i bröstryggen.

Mamma sa: Jag har också haft en förslitningsskada i axeln, när jag var 50.

Jespert sa: Hitta ett nytt jobb vafan.

Syster sa: Om det är pengar som gör att du jobbar ändå så kan jag hjälpa dig. Du har ju ont.

Min syster är snäll.

Jag har en lärling som jag ska sätta i arbete denna vecka.

Eleni sa: Hej jag heter Asta och jag är född 1902. (Om mig)

Eleni sa: Vi borde bo tillsammans.
Jag svarade: Men det gör vi ju.
Eleni säger såna saker ibland...

Det var det här med att sitta still...

"Nu stannar du hemma och tar det lugnt i helgen." Sa min mor.
"Ja." sa jag.
Och duktig har jag varit. Jag skulle vilja skriva jätteduktig, men så är inte fallet. Det beror i och för sig på hur man ser på det.

Jag var i fredags medbjuden på en taco-middag och tre fester. Jag kände mig ganska slut och öm, så jag sa tack men nej tack, och vinkade istället snällt av alla som skulle iväg för att ägna sin fredagskväll åt mat och partaj. Jag ringde Sill för att beklaga mig lite, men efter ett tag skulle även hon ut och roa sig. Så där satt jag i min säng och googlade pepparkakor (som det kan läsas om på denheligatrion.blogspot.com).

Men att vara hemma innebär inte att det inte händer saker. Henke, en vän till Micke som var i Ume på besök, hade redan tidigt på kvällen bestämt sig för att väcka oss stackare på andra våningen när de kom hem efter att ha partajat. Så mitt i natten ringer det på dörren, Jag var vaken och släppte in dem så att de skulle sluta plinga på plingklockan. Det jag inte hade räknat med var att jag skulle bli lite smått misshandlad (det var en olyckshändelse, sägs det) och senare råka ut för kidnappning. De tyckte att vi skulle gå ner till Mickes lägenhet istället, eftersom Eleni låg och sov och de var tvungna att vara tysta hos oss. Men jag var ju redan hemma så jag ville inte. Då bestämde de sig för att bära ner mig.
Det slutade dock väl. Efter att de båda, som inte var de mest nyktra människor jag stött på, hade däckat så kunde jag oskadd rymma hem igen.

Jag gjorde nästan som mamma sa. Jag stannade hemma, eller i alla fall i huset. Men det där med att sitta still och ta det lugnt är inte riktigt min grej.
Anledningen till att jag ska ta det lugnt är för att jag har problem med ryggen och en axel. Det gör ont, verkligen jätteont. Men så fort jag inte känner någon smärta så tror jag att jag mår bra igen. Så jag bestämde mig för att städa och rensa avloppet, vilket kanske inte är det bästa att göra när ryggen krånglar. Fast det kändes skönt att ha det gjort och jag kände mig jätteduktig.
Tills jag vaknade upp idag. Under dagen har rörligheten varit ganska så begränsad, och smärtan har gjort sig påmind varje gång jag har skrattat. Men det är ändå riktigt trevligt med ett städat rum och ett duschavlopp som nästan funkar som det ska...

Femmans valvaka is the Shit!

Jag, Micke och Manne(grannarna) har följt valvakan på femman under natten. Vi har spelat kort, ätit(popcorn, Buffalo Wings, bullar och saft), och jag har av Femmans valvaka, med Filip och Fredrik, lärt mig mer om valet än vad jag någonsin har vetat. Ungdomligt och pedagogiskt är det. Inte som Tv4 eller SVTs torra och tråkiga där alla förväntar sig att man vet allt. Mycket bra tycker jag. Fast nu önskar jag att nån bara kunde vinna nångång. Jag behöver sömn...

Projekt Ladda ner nedladdningsprogram är nedlagt...

Jag försöker installera ett program på min ena dator. Men när det är ungefär en procent kvar så säger den att installeringsfilen måste laddas ner igen, och så får man veta var den här filen ska ligga på datorn.
Jag hittar inte denna fil någonstans på datorn, den existerar inte. Och eftersom denna fil inte finns så kan jag inte hitta felet.

Det är ett nedladdningsprogram jag försöker ladda ner och installera.
Jag tycker inte om ironin...

Min identitetskris är över!

Man 1: Är nån här Tv?
Man 2: Hon är Tv.
Jag: Jag är Tv.
Man 1: Är du Tv?
Jag: Jo, jag är Tv.

Sen drog jag ett skämt (som är roligt, vad Sill än säger.): Vad är det på Tv? En mössa...
För er som inte förstod: Jag är Tv, jag hade mössa på mig.

En gigantiskt lång, men säkert rolig lista.

1. Ålder: 24 sägs det.
2. NAMN: Kärt barn har sjukt många namn.
3. HÖGER ELLER VÄNSTERHÄNT: Höger.
4. HUMÖR JUST NU: Hungrig, trött och min värkande axel gör mig grinig.
5. FAVORITGODIS: Choklad.
6. ÄR DET NÅGOT DU ABSOLUT INTE ÄTER? Vart ska jag börja?
7. KLÄDER JUST NU: Raggsockor, mjukisbyxor, T-shirt.
8. MUSIK JUST NU: Det min Ipod bjuder på.
9. NÄR ÅT DU SENAST: Vid 13 tror jag, nu är klockan 19. Jag är hungrig.
10. VAD SA DU SENAST: Okej.
11. FAVORITKLÄDER: Jag tycker om kläder ja.
12. FAVORITCAFÈ: Det jag och Eleni en vacker dag ska starta.
13. OM DU VAR TVUNGEN ATT LEVA I EN ANNAN TIDSEPOK VILKEN SKULLE DU VÄLJA : Framtiden.
14. SOMMAREN: Okej...?
16. FISK ELLER BADKRUKA: Badkruka.
17. FAVORITFÄRG: Jag har flera.
18. SAFT ELLER ALKOHOL: Saft.
19. LÄNGD: 162 cm.
20. HUR MÅNGA KUDDAR SOVER DU MED: Jag orkar inte räkna, men jag tror att det är elva.
21. FAVORITVÄDER: Snö på marken och solsken på himlen.
22. OM DU VAR FAST PÅ EN Ö, TRE SAKER DU SKULLE TA MED: Nintendo Wii med tillbehör. Min Nalle. En filt, så att jag inte fryser.
23. SPELAR DU NÅTT INSTRUMENT: Finns det ett framför mig så händer det att jag är framme och pillar på det.
24. MORGON ELLER NATTMÄNNISKA: Nattuggla.
25. SPARARE ELLER SLÖSARE: Det går lite upp och ner.
26. VEM ÄR VIKTIGAST FÖR DIG: Min familj och mina nära vänner.
27. GYLLENE REGLEN FÖR DIG: Mesa inte.
28. DET BÄSTA DU VET: Jag tycker om att ligga i sängen och lata mig.
29. BÄSTA LEKSAK: Nintendo Wii
30. BÄSTA FILM: Shrek 1,2 och 3.
31. TROR DU PÅ LIV PÅ ANDRA PLANETER: Jag tror på andra liv, men inte på andra planeter.
32. KOMMER IHÅG DIN FÖRSTA KÄRLEK: Jo.
33. GILLAR DU HENNE/HONOM FORTFARANDE:Inte så mycket nej.
34. HAR DU NÅGRA HOMOSEXUELLA KOMPISAR: You tell me.
35. TROR DU PÅ MIRAKEL: Ja, jag är ju ett.
36. TROR DU ATT DET ÄR MÖJLIGT ATT VARA TROGEN FÖR ALLTID: Jo.
37. SER DU DIG SJÄLV SOM TOLERANT MOT ANDRA: Många skulle nog säga nej, men jo det är jag.
38. SER DU PÅ KÄRLEKEN SOM ETT MISSTAG: Misstag av vem?
39. HUR MÅNGA BARN VILL DU HA NÄR DU BLIR STOR: Det märker vi väl när det blir dags.
40. FRAMTIDSPLANER: Imorgon ska jag jobba.
41. BIO ELLER PROMENAD: Promenix
42. ÄR DU HÖGER ELLER VÄNSTERPARTIST: Röd.
43. GLASÖGON, LINSER ELLER INGET : Inget.
44. TEKNISK ELLER OTEKNISK: Teknisk.
45. ÄR DU KITTLIG: Lite här och var.
46. SNARKAR DU: Vet inte, jag sover ju.
47. STJÄRNTECKEN: Tvilling.
48. RÄDD FÖR INSEKTER: Jo.
49. ÄCKLIGASTE INSEKTEN: Alla.
50. STÖRSTA SVAGHET: Jag är svag för söta djur.
51. DET ÄR JAG BRA PÅ: Att få folk att tro att jag är bra på saker.
52. MUSIKSTIL: Bra musik.
53. LYCKOTAL: 8.
54. FAVORITFILM GENRE: Psykologiska Thrillers
55. BÄSTA BOK: Naiv Super och Alkemisten.
56. OM DU FICK VÄLJA EN SUPERKRAFT, VAD SKULLE DU VÄLJA: Teleportering.
57. FAVORITORD: Paj.
59. CHIPS, MORÖTTER ELLER GODIS: Ja tack!
60. PIZZA ELLER HAMBURGARE: Hamburgare.
61. SKRIVER DU DAGBOK: Jag skriver inte i en bok på dagen.
62. SPORT, A-EKONOMI ELLER BARNPROGRAM: A-ekonomi förstår jag inte alltid, dagens barnprogram skrämmer mig. Så sport, som jag faktiskt tycker rätt mycket om också.
63. NAMNSDAGSDATUM: 9e december och 15e maj
64. HAR DU NÅGON FLICKVÄN/POJKVÄN:Jag har många vänner av olika kön.
65. TÄNKER DU NÅGONSIN PIERCA DIG: Jag hade ett hål i min näsa en gång. Det får nog räcka. Å så har jag ju hål i öronen.
66. FÖDELSEDAG: Juni den första.
67. FAVORITCHIPS: Nachochips.
68. SYNLIGA ÄRR: Jo.
69. DIN BÄSTA VÄN: Sillius och Hannaluss.
70. STÖKIGT ELLER VÄLSTÄDAT: Lite mittemellan.
71. VICKAR DU PÅ STOLEN? Det händer säkert.
72. HUR MÅNGA KUSINER HAR DU: 8st.
73. DETTA GÖR MIG ARGAST: Det finns inte tillräckligt med plats på internet för mitt svar.
74. BÄSTA ÅRSTIDEN: Vinter
75. I JULKLAPP ÖNSKAR JAG MIG: Fred på jorden...
76. SENAP, KETCHUP ELLER INGET PÅ KORVEN: Ketchup.
77. SKULLE DU NÅGONSIN FÅ FÖR DIG ATT HOPPA BUNGYJUMP? Inte helt omöjligt.
78. VILKEN HAND HÅLLER DU GAFFLEN I: Jag håller inte i en gaffel just nu.
79. ANSER DU ATT MAN FÅR SKYLLA SIG SJÄLV OM MAN SLICKAR PÅ EN LYCKTSTOLPE PÅ VINTERN? Ja, det är ju rätt dumt. Men varför i helvete vill man slicka på en lyktstolpe?!
80. ÄR ALLA LIKA MKT VÄRDA: Det vet väl inte jag heller.
81. VAD HÄNGER PÅ VÄGGARNA I DITT RUM: En världskarta, en spegel och en anslagstavla.
82. VILKEN FÄRG HAR DU PÅ TAPETERNA: Blåa, men jag har väntat sen maj på mina gråa tapeter.
83. PASTA, RIS ELLER POTATIS: Pizza blir det idag.
84. HUR ÄR DIN DRÖM KVINNA/MAN: Det heter Drömkvinna/man. Haha Hur är din dröm kvinna? Hahahahaha
85. VILKET ÄR BÄST - JULAFTON ELLER DIN FÖDELSEDAG: Julafton.
86. LJUST ELLER MÖRKT BRÖD TILL FRUKOST: Frukost?
87. VILKEN LÄSK ÄR GODAST: Coca Cola
88. VAD GÖR DU HELST: Jag tycker om att vara i min säng.
89. BÄSTA RAGGNINGS REPLIK: Raggningsreplik är ett ord...
90. HUR MÅNGA SYSKON HAR DU: Ett.
91. BÄDDAR DU DIN SÄNG: Några gånger i månaden händer det faktiskt.
92. BOR DU SJÄLV ELLER TILLSAMMANS MED NÅGON: En dalmas och en afrikan.
93. ÄR DU ALLERGISK MOT NÅT: Jo.
94. ÄR DU MÖRKRÄDD: Ja.
95. ÄR DU RELIGÖS: Jag ahr en egen religion.
96. TROR DU PÅ ASTROLOGI: Stämmer det så gör jag det, stämmer det inte så tror jag inte på det, för då är det ju inte sant.
97. TROR DU PÅ MAGI: Jag är magisk.
98. SLÄPAR DU FÖTTERNA EFTER DIG: Jag tycker inte om det, men jag tror att det kan hända ibland, tyvärr.
99. GYMPADOJOR, VÄLPOLERADE SKOR ELLER SANDALER: Gympadojor, som jag tänker leva med resten av mitt liv Sill!
100. VAD ÄR DU MEST RÄDD FÖR: Att fastna och inte komma loss.
101. STÄDAR DU DITT RUM SJÄLV: Jo.
102. HUR OFTA STÄDAR DU DITT RUM: När det har varit i behov av städning i några veckor.
103. OM DU FICK 100KR OM DU ÅT UPP EN CLEMENTIN MED SKALET OCH ALLT, HADE DU GJORT DET DÅ: Ja, jag är fattig, och ärligt talat så tycker jag inte att det låter så jätteäckligt.
104. HAV ELLER SJÖ: Hav.
106. ÄR DU RÄDD FÖR BLOD: Alltså, blod dödar ju en inte, och det bitts inte. Så nej, men bloc äcklar mig.
107. SKULLE DU KUNNA TÄNKA DIG ATT BLI VEGETARIAN: Haha, nej, absolut inte.
108. SALTAR DU PÅ MATEN: Ja, det händer att jag saltar för mycket.
109. FAVORITKAKA: Bullar.
110. KAN DU SJUNGA: Ja.
111. GILLAR DU ATT SJUNGA: Jajamensan.
112. VILKET GYMNASIEPROGRAM GÅR/SKA DU GÅ/GICK DU: Jag gick ett år estetisk musik, och tre år Medieproduktion
113. ÄR DU KÄR: Jo, egenkär.
114. ANVÄNDER DU DEO: Jo.
115. VILKET INSTRUMENT ÄR VACKRAST ATT LYSSNA PÅ : Jag kanske är lite partisk, men jag har alltid tyckt att Cello ger vackra ljud ifrån sig.
116. HUR GAMMAL ÄR DU: Jag har en kropp som ibland känns som 85, jag har ett språk som påminner om någon som är född på 30-talet, på vuxenpoäng.se är jag runt 30, jag ser ut som 12. Om exakt sju månader fyller jag 25.
117. FAVORITBLOMMA: De som inte får min näsa och mina ögon att rinna.
118. GILLAR DU TECKNAT: Jo.
119. VILKEN FÄRG HAR DU PÅ TANDBORSTEN: Blå och orange.
120. FAVORITARTIST: Det beror på vilket humör jag är på. Det är aldrig Britney Spears i alla fall...
121. FAVORITLÅT: De två låtar som är skrivna till mig.
122. SKA DU DUSCHA IDAG: Jag tror det.
123. KAN DU BÖJA PÅ ENA ÖGONBRYNET: Båda mina ögonbryn är böjda...
124. KAN DU VISSLA: Jo.
125. KAN DU KNÄPPA MED FINGRARNA: Jo.
126. KAN DU VICKA PÅ ÖRONEN: Kanske?
127. ANSER DU ATT DU ÄR STARK: Jag är stark som en...vad är man stark som?
128. BRUKAR DU SOLA: Det är mörkt ute nu.
129. VAD GÖR DU OM DU FÅR HICKA: Får ont i magen.
131. ÄR DU KATT ELLER HUNDMÄNNISKA: Jag är hund och kattmänniska.
132. HÅRFÄRG: Blond, med annat i, tror jag.
133. FAVORITDATASPEL: Det som snurrar i min PC just nu är Bonniers Trafikskola.
135. VAD ANSER DU OM BUSH: Det beror ju på vilken Bush det är man pratar om, det finns fler än en.
136. RÖKER DU: Inte vad jag vet.
137. SNUSAR DU: Nope.
138. ANVÄNDER DU KNARK: Är Iprén knark?
139. KAFFE ELLER TE: Varm choklad.
140. HAR DU DIN NATURLIGA HÅRFÄRG: Jo.
141. ÄR DU NYTTIG: Om jag svarar ja så vet alla att jag ljuger.
142. PYSSLAR DU MED NÅGON SPORT: Jag pysslar med sport några gångr i veckan, när jag jobbar.
143. GÅR DU ELLER PLANERAR DU ATT LÄSA PÅ UNIVERSITETET: Jag går på universitetsområdet ibland...
144. HATAR DU DIG SJÄLV: Alla som känner mig vet att om det är någon jag inte hatar så är det mig själv.
145. HAR DU EN BESATTHET: Det heter svaghet!
146. HAR DU EN HEMLIG FÖRÄLSKELSE: Alltid.
147. BRIGHT EYES ELLER LARS WINNERBÄCK: Winnerbäck.
148. KILLE ELLER TJEJ: Ja? Eller? Va?
149. VEM ÄR SNYGGAST I VÄRLDEN: Jag.

Nej,

det är inte glass på min näsa på bilden under. Det är blixten som reflekterar i fönstret, placerat så att det ser ut som att jag har en klick grädde på näsan.

Min syster kommer till Ume och hälsar på i helgen. Det ska bli mycket trevligt. Jag har planerat hela helgen. Jag tror att Malin är lite rädd...

Eleni fyller år!!

Eleni har födelesdag och det ska firas med tårta och överraskningar!!


Junior, som fyllde 20 i somras, visar med dekorationerna vad hon tycker om åldern 22.
Jag känner mig inte alls gammal...


"Jag vill, jag vill!!"
Eleni fick inte komma in i köket och satt otåligt och skrikandes i vardagsrummet och väntade.

Efter en lång väntan kom två skönsjungande rumskamrater(jag och Junior/Malin) ut ur köket, med ballonger, serpentiner och tårta med tomebloss!

En av ballongerna gick sönder och small när jag höll på att blåsa upp den. Det gjorde ont på läpparna och i öronen. Men jag fick ju i alla fall inget i ögat...

.

Min första buckla!

Damallsvenskans buckla bar jag omkring på en stund. Bollen rör på sig. Det var mer spännande än matchen mellan Umeå IK, som redan är klara mästare, och Bälinge, som ligger hjälplöst sist, som jag jobbar på. Jättespännande är det. Bucklan är rätt skitig...

Nej, snön har inte kommit här uppe än...

Den här är från förra vintern, jag tycker om den här bilden. Jag hittade den bland Juniors bilder, den är fin.

Fast det är ungefär så kallt det känns i vår lägenhet. Svinkallt är det. Jag bor i ett kylskåp.

Nu är det klart att jag ska göra som fåglarna: ta mitt pick o pack och bege mig söder ut. Norrland är fint, men det ligger sjukt långt bort från min familj och mina bästaste Stockholmsvänner, och de andra vännerna utanför huvudstaden. Jag vill bo närmare hem. Hur nära hem det blir märker vi inom en snar framtid, hoppas jag. Jag kommer i alla fall inte flytta förrän i vinter. Många vill mycket, vissa kommer att bli missnöjda med beslutet som snart måste tas. Men ni kommer i alla fall ha mig mycket närmre än vad ni har mig nu. Förutom Norrlandsfolket, men det löser sig.

Jag har en vän med talang!

Det här är en bild som min irländska vän Paul har ritat. Jag är imponerad!

Semester i Hufvudstaden!

'Du och jag Sillen.' 'Ja Po, du och jag.' sen levde de lyckliga i alla sina dagar...

Jag kommer väl snart bli blind...

Månadens utmaning, att skicka 901 sms till en och samma person, har gått emot mig från början. Jag sa till Micke, som har fått ta emot alla sms, att han inte behövde räkna längre, att 3 gör det åt mig. Så han slutade. När jag sen skulle kolla antalet sms på 3s hemsida så visade det sig att de höll på med uppdateringar och att man inte kan se specifikationer. Detta har pågått hela september. Nu är det oktober och jag har ingen aning om ifall jag har klarat utmaningen eller inte. Dessutom bestämde sig 3 för att lägga ner en stund under sista kvällen.
Någon gång i oktober hoppas jag att jag ska kunna ta reda på hur det har gått. Jag kommer att bli 3s värsta fiende om jag inte klarade utmaningen.

Fråga mig inte hur jag bär mig åt, men i lördags fick jag en armbåge i ögat...

Jag sveps med av förändringens vind...

Efter en del tjafs och irritationer i lägenheten, som jag delar med två vänner, har nu beslutet tagits: Jag ska flytta ut.
Beslutet togs lugnt och sansat mellan mig och Malin-Junior. Vi var båda överens om att situationen mer eller mindre har blivit ohållbar, och för att vi ska fortsätta vara vänner så måste en av oss flytta ut. Eftersom jag vill bo ensam så bestämde vi att jag flyttar.
Jag har även tagit några andra beslut gällande mitt liv. Sill säger att jag håller på att bli vuxen, och hon tycker inte om det. Jag tycker att jag är läskig.
Jag vet inte när, men någon dag måste jag ha vaknat upp och insett att jag faktiskt inte är 19 längre. Jag är 24, och det är fan dags att ta tag i saker!
Och trots mina många oseriösa förslag på saker, så är de seriösa noga genomtänkta.
Jag ska alltså inte bli brandman, arkitekt eller ställa upp i Idol. Däremot ska jag flytta, hitta ett jobb, köpa bil och skaffa katt.
Ska man göra något kan man ju lika gärna göra det ordentligt...

Jag fick en sladd i ögat...

Internationella igelkotten Ivar...
Det är från Fem myror och var med på melodikrysset idag.
Fem myror är bra. Antagligen det bästa barnprogrammet som gjorts. Fast Evas superkoll är också väldigt bra. Det vann Kristallen för bästa barnprogram härom veckan.

Jag fick en sladd i ögat idag. Kablar gör alltid lite som de vill. Idag när jag stod och organiserade bland sladdar på jobbet, så fick en för sig att bli lite smått okontrollerbar och slog till mig i ögat. Det rann lite ur ögat en stund, sen gick det över.
Jag träffade även Hans idag, fotografen som råkade slå till mig i ögat för en vecka sen eller två. Han frågade hur det hade gått med ögat han träffade, om jag hade fått en blåtira. Det fick jag inte, jag var bara lite röd i ögat dagen efter.
Jag tror att det börjar bli dags för mig att alltid bära skyddsglasögon. Eller som min mamma säger: Sätt dig i ditt rum, rör dig inte, träffa inte någon, så kanske du blir frisk och håller dig hel.

Kändaste kända kändisar

Helt plötsligt, från ingenstans, började jag fundera. Det här med kändisar...
Jag har visst tagit på kändisar, och dessutom fått betalt för det. Flera hockeyspelare och tränare, samt fotbollsspelare och deras tränare. Och TV4- och SVT-sportreportrar. Men jag ser ju inte de här människorna som kändisar längre. Jag tänkte skådespelare när jag svarade på frågan i listan nedan. Beach Volley-spelare också, hur kända de nu är. Några travkuskar har jag tagit på också. Fick dock aldrig chansen att ta på rally cross-förarna, de satt i sina bilar när jag såg dem.

Haha, det låter som att jag tafsar på alla när jag jobbar. Om det vore så väl...

En lista...

Jag tycker om att svara på listor. Så jag gör det.

1. Pratar du fortfarande med personen du kysste första gången?

Nej.

2. Har du sett din bästa vän gråta?
Ja, båda två.

3. Vad åt du senast?
En chokladmuffin som Junior har bakat. Mycket mumsigt var det. Jag ska nog ta en till.

4. Har du fått någon komplimang idag?
Japp. Om min bilkörning. Jag är en naturbegåvning!

5. Har du varit med i en rättegång?
Japp. Som målsägande och vittne.

6. Är du polare med grannarna?
Japp. Med två av de som bor i porten. De två som bor precis under oss är jag allt annat än vän med.

7. Vilka länder har du bott i?
La Suede (eller hur det nu stavas), och så spenderade jag två och en halv månad i USA, samt två månader i Australien.

8. När åkte du bil i mer än 15 minuter senast?
Idag. Fast jag körde, men då åker man ju.

9. Har du haft en stalker?
Jag har hört rykten om det, men inte fått det bekräftat för mig. Däremot så har jag en nedlagd karriär inom Stalkerbranchen.

10. Minns du din/dina musiklärares namn?
Japp

11. Hur är din syn?
Jag ser som en örn! Det sa optikern till mig i somras.

12. Var är dina syskon just nu?
Min syster Malin är hemma i Nacka. Jag pratade med henne i telefonen när hon skulle låsa upp dörren till sitt hem för en dryg timme sen.

13. Vad var den senaste drömmen som du minns?
Jag drömde något underligt natten till igår, men nu kan jag inte komma på några detaljer. Sill var med i i alla fall. Natten innan det drömde jag hur mycket som helst om typ alla jag känner.

14. Vem ringde dig senast?
Min syster Malin.

15. Vad ska du göra i helgen?
På lördag ska jag springa omkring på travbanan i Skellefte och på söndag ska jag ner till Sundsvall och slappa på fotbollsarenan.

16. Vem är den senaste kändisen du tog på?
Jag har inte för vana att ta på folk, speciellt inte kändisar.

17. Vad finns i din bakficka?
Min rumpa?

18. Vad gjorde du klockan 2 inatt.
Klockan två i natt låg jag i min säng och försökte somna om efter att Junior väckt mig vid ett. Junior och jag hade däckat i varsin soffa vid 22.

19. Vad är det första du gör på morgonen?
Svär och är förvirrad. Jag tycker inte om att vakna på morgonen.


Nu har jag ätit tre muffins.

Jag blev slagen i ögat...

Dagen efter incidenten med galgen och mitt ena öga jobbade jag. Allt gick lugnt, skademässigt, under hela dagen. Tills det var dags att rigga ner. Jag står snällt och väntar på hissen som skulle ta mig till kommentatorsplatsen för nerriggning, när en av fotograferna bestämmer sig för att han ska sätta på sig jackan. Denna fotograf stod snett framför mig, och när han trär in ena armen i jackan och sträcker på armen så får jag hela hans hand i ögat. Det gjorde rätt ont.
Tur var ju att det var det andra ögat den här gången. Ena dagen går jag in i en galge med höger öga, och dagen efter får jag en smäll i vänster. Det är inte lätt alltså...

Jag fick en galge i ögat...

För er som är längre än kort så kanske det kan vara svårt att förstå hur något sådant kan inträffa. Men i vår hall hänger galgarna i min, och även i Juniors och Elenis, ögonhöjd. Så häromdagen när jag gick till hänganordningen, för att göra någonting med en jacka, så gick jag rakt in i galgen med mitt ena öga. Jag tror att den var för nära...

Det är roligt när det kommer luft ur ögat.

En ny blogg har sett dagens ljus.

Mina vänner, Sill och Hanna, och jag kallar oss Den heliga trion.
Två tredjedelar av Den heliga trion, Sill och Hanna, startade en blogg i Den heliga trions ära.
I den bloggen är Hanna Mode-reporter, Sill är allt-i-allo-bloggare, och jag har fått äran att bli sportskribent.
Jag har precis skrivit ett inlägg om Ultimate Fightaren Matt som inte tycker om att bli slagen.

http://denheligatrion.blogspot.com

Magen vs Näsblodet, Micke vs Jesper...

Igår natt såg jag på Ultimate Fighting Championship. Den ena kommentatorn informerade mig om att det här "is the fight we´ve been waiting for our whole lives". Det var bra att han berättade det för mig, jag hade ingen aning om att jag hade väntat på just den här matchen i hela mitt liv. Och tur var väl det, jag hade blivit grymt besviken om allt jag hade väntat på i 24 år var det där.
De första fyra minuterna på första ronden dansade de omkring i "buren", som det kallas, och petade lite på varandra. Det enda som var kul att se var den enes runda mage som dallrade medan de studsade runt. I sista minuten började de slåss lite. Men sen stod de och kramades vid kanten. Helt plötsligt ser man blod på Han med magens rygg. Kommentatorerna var förbryllade, var kom blodet ifrån, och från vem? Hans rygg täcktes av blod och klockan plingade för att tala om att den första ronden hade nått sitt slut. Då fick vi alla reda på att det var den andre som blödde från näsan.
Den andra ronden började som den första, dans och skutt i ring. Men redan efter en dryg minut halkade Näsblodet i sin dans och Magen med blodet på ryggen hoppade på honom och slog och slog Näsblodet i ansiktet för allt han var värd. Domaren fick kasta sig ner på golvet över Näsblodet för att hindra Magen från att slå ihjäl honom. Det var äckligt, jag blundade. Matchen var slut.

Näsblodet tillkännagav senare att det var hans sista match någonsin. Han slutade.


För mig går sms:andet bra. Men det är sjukt jobbigt. Fast Jesper får typ lika många sms, om inte fler, varje dag, utan utmaning. Så nu har jag startat en egen tävling: Vem får flest sms av mig denna månad? Micke eller Jesper? Eller hinner någon annan ikapp?

Fortsättning följer, förutom för Näsblodet...

Jag har gjort något dumt...

Idag bjöd jag grannarna på kaffe. Eller rättare sagt, jag tog Juniors kaffepulver och använde kaffebryggaren som jag fått av mor och far. Så egentligen erbjöd jag dem bara att sitta i mitt kök och dricka kaffe. Fast de bjöd mer eller mindre in sig själva. Jag vet inte riktigt vad min roll i det hela var...

En kväll för två veckor sedan antog jag en utmaning, jag är för envis för att kunna säga nej. En diskussion om sms, med den ena grannen som var över på kafferep idag, slutade med att han hade utmanat mig att skicka 901 sms till en och samma person på en månad. Eftersom det var han som utmanade mig så utsågs han till mottagare av dessa 901 sms. Idag satte jag igång. För att komma upp i 901 sms på 30 dagar så krävs det att man skickar 30,3 sms varje dag. Jag tror att jag är uppe i 30 nu, i alla fall 28. Det är han som håller räkningen. Jag kan förvisso gå in på Mitt 3 och kolla upp hur många jag har skickat till honom. Men det vet inte han om, och något måste ju han göra, jag tänker inte göra allt.

Hur rastlös kan man bli?

Vi slappar. Eleni kom upp till Ume igår så nu har vi typ vår första helg tillsammans i lägenheten, Eleni, Junior och jag. Problemet är ju bara att jag inte kan slappa, i alla fall inte när andra slappar. Eleni och Junior ligger i varsin soffa och är helt inne i filmen vi ser på. Jag sitter i fåtöljen och är lika mycket inne i datorn som filmen. När jag insåg att internet inte gav mig så mycket så funderade jag på att byta dator, till en av mina. Men varför skulle mina datorer och mitt internet ha något annorlunda att bjuda på? Det är ju som att byta TV, samma skit där som i alla andra burkar. 

Ibland funderar jag på vad som försigår i mitt huvud...

Nu pratar han med sig själv i filmen och snart ska folk dö.

Oidentifierbara ljud i natten...

Jag tittade misstänkt runt i rummet. Vart kom det underliga ljudet ifrån? Det lät som att någon släpade sig runt i mitt rum. Ingen där (Vem skulle det vara?). Ljudet var dock kvar. Var det kaninen som står utanför min dörr? Nej, han sov, dessutom kom ljudet innifrån mitt rum. Jag kunde inte placera vart det kom ifrån, det kunde vara vart som helst i rummet. Efter mycket misstänkt letande förstod jag vad det underliga ljudet kom ifrån. Med mina igenlockade öron kunde jag inte höra att ljudet kom ca fem centimeter från mitt högra öra. Det var min igentäppta näsborre som gjorde ljud ifrån sig när jag andades...

Jag rekommenderar nachoburgaren...

Junior - Ska vi göra något galet?
Jag (anar oråd)- Jaha, vad?
Junior (enormt exalterad) - Ska vi åka ner till stan och äta på MAX?!
Jag (Inte fullt så exalterad) - Men vi har ju Baloo här.
Junior (en aning besviken) - Just det! Men då går vi till Baloo och äter.
Jag - Okej, det är ju trots allt den 25e.

Efter en del om och men så tog vi oss ner till stan och var galna på MAX.

Junior - Nä, nu går vi hem. Jag har fått nog av galenskap för ikväll.
Promenaden hem var galnare än galnast...

Ett tips:

Ta inte i något som du precis har tagit ut ur ugnen. Det gör jävligt ont. Min högra tumme är återigen öm.
Min hjärna har tagit långsemester.

De gröna bananerna på bilden nedan är inte mina, det är Juniors. Jag köpte gula bananer. Som numera är uppätna, eftersom jag kunde äta mina. Juniors ligger kvar på köksbordet och är fortfarande lika gröna. Bananerna var grönare innan jag fifflade lite med bilden. Om en månad kanske de är ätvänliga...

Operation: Nyckelskåp...

Junior och jag hade tisdagsmys med olika pyssel idag.
Jag satt och täljde tavelkrokar och spikade saker i väggarna. Det var ingen lek. Vem visste att man behövde tälja tavelkrokar för att få nyckelskåpet att sitta kvar på väggen? Junior gjorde kvinnogörat och bakade bröd. Gott bröd. Trevligt var det.

När jag var nere på stan idag inhandlade jag lite olika sorts grejjs. Det enda som var till mig var tavelkrokarna. Jag måste sluta skämma bort mig själv på det här viset...

Långfingerlös men bäst ändå.

Text-TV: "Linus Thörnblad floppade rejält men inte tillräckligt bra i höjdkvalet när han rev ut sig på 2.25 i kvalet."
Floppade han inte tillräckligt bra??

Jag har gjort det igen. Tummen blev bättre i slutet av veckan. Men under storstädningen i lägenheten gjorde jag illa höger långfinger, på exakt samma sätt som med tummen. Fast den här gången fann det ingen lagläkare i närheten för tejpning så jag fick plåstra om mig själv. Det är värre att inte kunna använda långfingret än tummen. Tummen kan man ändå undvika att använda eftersom den sitter där på sin kant, långfingret sitter ju mitt i smeten och ska vara med hela tiden. Hur lyckas jag? Som en god vän brukar fråga mig när jag berättar om mina skador och klantigheter.

Who has the greatest room mate ever?
Junior och Eleni!!
Inte nog med att Junior kom hem till en nystädad och, i stort sett, iordninggjord lägenhet. Hon kom även hem till en äppelpaj in the making (med vänsterhanden).

Boomschakalack...

Jag skrev i måndags att jag hade jobbat som ett as. Jag visste inte då att lördagen skulle bli den hårdaste arbetsdagen i mitt livs historia. 16.25 fick vi upp sista micken vid plan, matchen började 16. Och då var vi ändå två B-ljud som riggade upp allt igår. Dessutom var det två tyska bussar, med några tillhörande tyskar som skulle underlätta för oss alla. Allt stod på tyska. Försök förklara för en tysk att du behöver en omvandlare från stor tele till liten tele. Efter tio timmars kaos var det dags att bege sig hem. På slutet av den tre timmar långa resan höll jag på att gå under, så jag fotade vägen...

TV4 är as

Av alla dagar detta år är morgondagen(lördag) den enda dagen jag verkligen, verkligen inte vill jobba på. Men vad gör jag imorrn? Jag jobbar!!
Imorrn är det en massa annat som lockar, bl.a. dubbeltennisfinalen, USA-Spanien i OS-basket (som jag har sett fram emot hur länge som helst), och så är det Premier Leugue-start imorrn. Dessutom skulle jag ha varit i Stockholm nu, om det inte var för att folk tydligen vill se GIF Sundsvall-AIK på Tv imorrn(vem f*n vill det?).
Jag vet att jag har gnällt hela sommaren över bristen på jobb. Men den här matchen skulle ha gått igår, och jag skulle jobbat på den igår. Men TV4, de asen, bestämde sig för att flytta just den här matchen till den 16 augusti för att de ville visa just den. På den enda dagen jag verkligen, verkligen inte vill jobba.

Det är inte så genomtänkt att pressa en bok, som blivit skadad, under en flyttlåda mitt i en dörröppning...

SJs nya slogan?

X2000 – nu ännu sämre

på att komma i tid!

Aftonbladet borde börja skriva slogans...

Idag är allt vänster...

Grattis alla vänsterhänta! Idag är det de vänsterhäntas dag.
Tydligen så får vi högerhänta fira 364 dagar om året. Förutom i år, i år får vi fira 365 dagar! Det är kanske därför vänsterhänta får en dag i år. Så att högerhänta inte får storhetsvansinne av att fira i 366 dagar.
Känner jag någon som är vänsterhänt? Förutom Paul, men han är irländare, jag vet inte om de vänsterhäntas dag är internationell.

Power wheelchairs

Jag fick ett mejl av Orbit (vet inte vad det är) med rubriken Power wheelchairs.
Hur gammal är jag egentligen?
En dag ska jag ha en Power wheelchair. Hur snabb är en sån tro? Istället för bilen tar jag min Power wheelchair till vänninorna.

Tumlös

Under gårdagen och idag har jag insett hur mycket man använder den högra tummen. Vet ni hur jobbigt det är att inte kunna använda sin högra tumme ordentligt?!
Jag hade problem med att knäppa knapparna på tröjan, fjärrkontrollen får hanteras av vänsterhanden, det är svårt att skicka sms och hur ska det gå att få ordning i lägenheten?
Förhoppningsvis går det över snart...

Äntligen jobb...?

'jag minns nästan när jag satt ner sist, det var 7 timmar sen.' Jag har jobbat som ett as idag, 15 timmars betald arbetstid. Jag sprang, gick och stod i 9 timmar. Och skadade tummen. Sundsvalls snälla lagläkare tejpade min ömma tumme och jag slet vidare. Det var en händelserik match för oss som stod vid spelargången. Tjafs mellan fjärdedomaren och en utvisad spelare, en vakt fick ställa allt till rätta. Sen blev det bråk mellan en, fruktansvärt slemmig, Tv4-reporter och matchvärdar. Båda bråken handlade om att de inte fick stå vid spelargången. Det är typ bara jag som får. På lördag är det tipslördag med Tv4, då Jävlar blir det jobba av!

OS-basket

Vad snackar SVTs kommentatorer om egentligen?

Spanien - Grekland:
"Spanien kramas och hoppas i mittcirkeln."
"Litauen penetrerar och kickar."
Tyskland är det mest homogena laget."

...ääh...va?

Kina-USA:
"Man dikterar villkoren."
"De kändes som två pormaskar där."

Kommentatorer är ett släkte för sig.

Kinas längsta basketspelare är mellan 226-229cm lång(jag har hört olika), och han väger runt 140kg. Han ser ut som en jätte jämfört med de andra spelarna, som är runt två meter, på planen. Han måste böja sig ner när han pratar med de andra. Han är gigantisk.
Tydligen så var det ett kommunistparti i Kina som bestämde att den längsta damspelaren, 189cm, och en av de längsta herrspelarna, 208cm, i Kina skulle få ett barn tillsammans. Deras gener skulle föras vidare och skapa den perfekta basketspelaren.
Han är alltså framavlad av kinesiska politiker, och det är politikerna som mer eller mindre har all makt över honom.
Jag undrar hur lång hans fru är...

En spridd vattenkran gör inget skum i saften.

För tillfället är varenda dörröppning i lägenheten blockerade. Det gäller att titta vart man sätter fötterna. Nu har jag i alla fall en gång från mitt rum genom vardagsrummet, ut till hallen och in i köket och badrummet. Malin kommer tillbaka den 17e, då ska det vara fint här. Jag sorterade hennes skivor idag, i en ordning som jag tyckte passade. Det är lättare att sortera en liten skivsamling än en större. Jag ställde även hennes böcker i storleksordning samt författarordning.
Jag måste göra sånt, annars stör det mig.

Det börjar nästan bli lite ordning här. Fast min rygg jävlas med mig så jag kan bara göra lite i taget, sen måste den vila. Min kropp känns gammal.

Sinnessjukt hällregn

Det är ett skyfall utan dess like här. Vattnet forsar längs med vägen utanför. Regn behövdes visserligen här uppe, men det här är ju löjligt. Det bara häller ner. Jag har sett ett sånt här ösregn två gånger tidigare. Båda gångerna var när Sill och jag var i Florida. Jag har aldrig sett något liknande i Sverige. Jag som faktiskt hade saker jag skulle uträtta idag, utanför lägenheten. Ironiskt nog så skulle jag införskaffa mig ett par gummistövlar. Men jag behöver ingen dusch så jag stannar nog inne...

Kinas ena guldhopp väger 28kg

Lite väl mycket gnäll i kommentarerna på senaste inlägget.
Syster: Jag är på msn nu, men var är du? Och du kan ju faktiskt ringa till mig.
Sill: Ska du vara i buren eller i köket sista veckan? För om du är i köket känns det rätt onödigt om jag ska skriva enmassa igen. Då kan vi ju prata i telefon. Fast å andra sidan har även Eleni uttryckt sin önskan om jag att jag ska skriva flera gånger om dagen...
Johan "Ellert" Ellström ditt lilla pucko: OS visas på SVT, alltså ingen reklam. Vad är din förklaring till invigningsanalysen nu?

Invigningen intresserade mig i ungefär en kvart. Sen spelade jag TV-spel i två timmar, nu är det en kines som håller tal på kinesiska på invigningen. Jag förstår ingenting.
Han avslutade talet med att säga "Welcome to Beijing!" Jag antar att han var tvungen att göra det på engelska för att alla skulle förstå att han var klar och att det var dags att applådera.

Nu har det gått för långt!

Tio minuters för-analysering av OS-invigningen. Varför i helvete analyserar man invigningen?! Det är ingenting att analysera. Räcker det inte med att de sönderanalyserar varenda gren och varenda deltagare, måste de även föstöra invigningen? Kan de inte bara ta den för vad den är?

Det är ett coolt intro på invigningen.

Det här inlägget behöver bara Sillius läsa

Men Sill, jag bloggar ju på nätterna. Hur tror du annars att Grattis Stockholm-inlägget kunde vara där imorse när du skrev tre kommentarer?
Deet är svårt att komma på saker att skriva nu. Början av veckan var mer händelserik än vad den är nu.
Jag är glad över att det är semesterdags för dig. Både för din skull, som behöver vila innan skolan börjar, och för min skull, som då slipper kraven på att skriva minst tre gånger om dagen.

Fem minuter kvar till OS!

OS i antågande

Jag sover till 11! Jag tycker om nätter, jag är en extrem nattmänniska. Och eftersom jag inte har något för mig så är jag vaken på nätterna och ställer klockan på 11. Det tycker jag om. Även om jag kan blogga från mobilen så kan jag inte blogga i sömnen.

Meterologen på TV4 har en kräftpartyhatt på huvudet. Arne Weise pratar med någon som sitter och skrockar. Barnprogrammen på barnkanalen gör mig galen. Jag bar bestämt mig för testbilden på tvåan.
Om 45 minuter är det OS-invigning, sen är jag sysselsatt i några veckor. Det ska bli trevligt med sport hela dagarna. Fast OS betyder tidiga mornar, men det får jag väl leva med...

Grattis Stockholm!

Det är Stockholms dag idag. Jag är ju därifrån, och jag är folkbokförd där för tillfället, alltså är det min dag också. Jag ska fira! Jag återkommer när jag vet hur jag ska fira. Öl och pizza kanske...
Om ett år, en månad och en dag är det Umeås dag. Då ska jag också fira.

Hur svårt är det att komma ihåg att köpa glödlampor?

2009 ska fan bli mitt år!

Nej du Sillius, det är inte alltid lätt att vara jag. Det verkar inte riktigt vara mitt år i år.

Min ena dator kraschade. Supporten kunde inte hjälpa mig eftersom min dator är tre år gammal, hade den varit två år så hade jag fått hjälp. Fast jag tror inte att de hade kunnat göra så mycket. Jag hittade en recovery-skiva. Följderna av en krasch och en recovery-skiva är inte kul. Alla filer på datorn raderades, ALLA. Jag känner mig tom. All min musik jag hade på den datorn är borta, det var en hel del. Om jag inte minns helt fel så har jag lagt över alla bilder från datorn på min externa hårddisk. Nu ska jag bara hitta den ena sladden till hårddisken som spårlöst försvann för ett tag sen. Och var är min Ipod-laddare?!

Min mamma gjorde mig glad idag. Jag ska få en ny micro av mamma och pappa! Eftersom det kommer rök ur min nuvarande när man försöker använda den.
Vågar jag spela TV-spel?

2009, då jävlar!!

Tomas Dennerby (damlandslagets, i fotboll, förbundskapten) är besviken, Sverige förlorade mot Kina i första gruppspelsmatchen i OS. Enligt Staffan Linderborg(kommentator) så är Dennerby klädsamt besviken(?). Vems studentskiva ska Tomas Dennerby inte gå på?

Bitter

Nu har jag tittat på klockan med den orangea bakgrunden och den mystiska musiken på ettan i fem minuter. Är det fördummande?

Jag blev bitter på de flesta jag känner igårkväll. Jag insåg följande: Sill ska till Liverpool, Malin i Ö-vik till Turkiet, Eleni till Rom, Anders ska till Shanghai, Malin i Ume(aka Mc Junior) till Indien och Hanna till Vietnam. Mina föräldrar var i Egypten tidigare i år, min syster i Grekland, och hon är dessutom på kryssning precis just nu, Linda Uganda, Eleni Etiopien, samt att Åsa var i Egypten tidigare under sommaren. Jag då?!
Visserligen var jag i Venezuela i april. Men det var den värsta resan någonsin. Jag var ordentligt sjuk, det var med min klass, det var bråk och tjafs och jag ville bara hem hela tiden. Resan har fått namnet Helvetesresan, och Isla de Margarita, som vi var på, går under namnet Helvetet på jorden. Jag vill ha revansch!!
Jag ska ju till Sundsvall två gånger nästa vecka. HURRA!!

Nytt sällskap på dagarna

Förlåt Sill! Jag sov faktiskt. Vissa av oss behöver inte gå upp tidigt på morgonen. Men jag lovar att skärpa mig! Jag vill ju att du ska komma på min studentskiva...
Med allmänbildande program, vad menar du då? Räknas Oprah till det? Hon har ju en tendens att hjärntvätta mig. Idag kanske jag måste erkänna att jag slår mina barn. Men i såna fall så började det efter att jag lämnade min man för att han slog mig, vilket Oprah fick mig att inse att jag behövde berätta för någon.
Nog med internskämt nu.

Sommar-OS har smygstartat. Det gör mig glad. Det är ju i alla fall inte fördummande, tror jag. Programledarna brukar ju iofs inte visa sina allra mest klipska sidor. Men det är trevligt med lite sport på dagarna, istället för alla dåliga serier som har hållit mig sällskap under sommaren.

Norrländska mirakel

Norrland: Sol hela dagarna, lite blåsigt, men bara så att håret rör sig lite när man är ute och går. Ingen storm, inget regn, inte ett spår av det värsta ovädret i modern tid som härjar i södra Sverige. Det kanske inte är så dumt att vara här uppe just nu.

Amerikanska mirakel

Två killar är på ett gym. Den ena tränar boxning, den andra springer på ett löpband. De båda pratar med varandra under träningen. De svettas, men ingen av dem, inte heller killen på löpbandet, är andfådda, inte ens lite. De pratar på hur oproblematiskt som helst. En tredje kille ansluter till sällskapet. Även han svettig, och faktiskt lite, lite andfådd. Vad har amerikaner för mirakelgym?

Om jag var rik skulle jag inte sitta här...

Oj. Jag visste inte att min blogg skulle bli avgörande för våran vänskap Sill. Men jag gör ju allt för dig! Skönt att du inte krävde att blogginläggen ska vara intressanta och roliga, för det händer inte mycket i min lilla värld just nu. Men då vill jag ha en kommentar av dig också. Och andra...

Nu tittar jag på Next. Jag hatar det. Jag vet inte varför jag tittar på det. Tjejer är rätt jobbiga alltså. Tjejen som tog killar på dejt letade efter pappan till sina barn. Hon började med att låta killen kolla sin sperma så att han kan få barn. Sen var det blöjbyte och jordnötssmörmackor. Killarna blev ju rädda. Man går ju inte fram till en kille och säger: "Hej, jag vill ha barn. Kom så går vi och byter lite blöjor."

Det kan hända att jag kommer att bli lite smått sinnessjuk här uppe i Ume de närmaste veckorna. Idag fick jag t.ex. attitydproblem mot saften på Konsum. Den fick veta att den inte dög. Och jag blev alldeles till mig när jag hittade bröd som kostade 19 kronor.

Jag väntar på att även TVn ska gå sönder...

Jag slog upp ögonen. Det var ljust ute, jag kände mig rätt pigg. Min gissning var att klockan var runt tio, det kändes så. Klockan var dock inte riktigt på min sida. Den visade 06.57. Jag lade mig ner för att sova lite till. 07.45 gav jag upp försöken och tog mig ur sängen, gick in i vardagsrummet och rotade i några flyttlådor, hittade det jag letade efter och gick in badrummet för att borsta tänderna(Det var inte tandborsten jag letade efter i flyttlådorna). Vandrade omkring i lägenheten bland allt bråte i några minuter för att sedan lägga mig i sängen igen. Jag slog på TVn för att se på nyheterna. Ingenting nytt hade hänt sen min Text-TVtur på natten, den stora flugan som bråkade med mig igårkväll flög in i mitt rum igen, jag zappade runt lite på TVn. På Barnkanalen var det en stor röd hund som tittade in genom ett fönster som var lika stort som hundens ena öga(stalker?), på Discovery sjönk båtar, på femman berättade Rihanna om sina tatueringar. Jag vände mig om för att försöka få lite mer sömn. Tio minuter senare höll båtar fortfarande på att sjunka på Discovery, jag fick veta att den röda (stalker?)hunden hette Clifford och att Haydn, från Heroes, har jobbat på sitt album i 3-4 år. Jag gick upp och vandrade omkring igen, tog en dusch, tog en ny rundtur i lägenheten, slog i fotknölen så att den började blöda. Jag plåstrade om min fotknöl och kröp ner i sängen igen. Hittade SuperNanny på fyran, idiotföräldrar och idiotbarn, kollade på någon dålig serie på TV4+, kollade på fler dåliga serier, blev hungrig. Jag gjorde iordning smörgåsar och choklad och satte mig i min fåtölj och fortsatte att stirra på dumburken, datorn satt i mitt knä. Efter ett antal dåliga serier och Hem till gården så kom jag fram till att det var dags att ta tag i dagen. Jag satte igång min stationära PC, blev glad över att den har blivit snabbare under året den
stått i lådan hos päronen, uppdaterade lite program, började sätta ihop min bokhylla. Itunes ville att jag skulle starta om datorn, MTV skvalade i bakgrunden. Jag startade om datorn, datorn startade om sig, datorn startade om sig, datorn startade om sig, och så höll den på om och om och om och om igen. Jag skickade iväg några sms, drog ur strömmen ur datorn, satte i strömmen igen, satte igång datorn och datorn startade om sig, om och om och om och om igen. Jag satte den i vänteläge, jag väckte datorn ur vänteläget, och datorn startade om sig själv, om och om och om och om igen. Jag ringde min mor och beklagade mig. Under samtalet blev jag lite hungrig så vi avslutade pratstunden. Jag stängde av datorn helt, gick till köket, öppnade kylskåpet och tog fram äppelpajen jag bakade igår, gjorde iordning vaniljsås. Glad över att äntligen ha en mikro i lägenheten la jag upp äppelpajen på en tallrik och ställde in den i mikron. Jag satte igång mikron, magen kurrade, det började lukta bränt från mikron. Jag öppnade mikron och insåg att jag hade glömt att ta bort lite tejp från botten på mikron. Jag tar bort tejpen, sätter igång mikron igen. Det brända lukten är kvar, väntade på att den brända lukten skulle försvinna allt efter som, lukten blev värre, det kom rök från mikron. Jag stängde av mikron, öppnade den, tog ut pajen, den var kall. Mikron däremot var brännhet, det ryker fortfarande, det luktar illa, jag drar ur sladden. Jag ringer min mor och beklagar mig lite igen. Hon skrattar åt min uppgivenhet för elektriska saker och råder mig till att hålla mig borta från dem idag. Jag gick in köket, satte igång ugnen, stoppade in äppelpajen i ugnen och väntade. Ugnen gick felfritt och jag fick min paj. Satte mig i fotöljen i mitt rum med datorn i knät och med TVn på framför mig. Modemet bestämde sig för att lägga ner. Jag drog ur modemet, satte in modemet igen och kopplade upp mig. Modemet la ner efter ett tag igen.
3 ringde mig faktiskt i lördags, det tog dem bara tre veckor att komma på att det antagligen är modemet det är fel på. Hon sa att jag ska lämna in det, hon frågade om jag har en trebutik i närheten. Nej sa jag (det finns ju typ bara i Stockholm, idiot). Jag ska lämna in den på Phonehouse sa hon. Jag försöker få henne att förstå att jag inte kan vara utan internet om modemet behöver skickas iväg. Hon säger att jag får ju internet igen när modemet är fixat(Jaha? Och hur lång tid tar det då?). Jag säger återigen att jag behöver internet varje dag, hon säger samma sak igen. Jag omformulerar mig och frågar idioten(jag var fortfarande trevlig mot henne) hur det är tänkt att jag ska få tillgång till internet om de har mitt modem. Då trillade poletten ner och hon sa att jag ska få ett lånemodem. Jag tvivlar på att jag kommer att få ett lånemodem, 3 är inte så bra på det här med kundservice. Samtalet tog slut och jag fortsatte att springa efter reportern och fotografen på travbanan.

Internet får obefogat skäll av mig...

Jag släpade min tunga väska till Bromma flyplats. Kämpade som ett djur för att få upp den för trappan på bussen, och ner. Jag trodde att jag var klen. Men så var tydligen inte fallet. När väskan kommer åkande på bandet på Umeås flygplats ser jag den rosa lappen. Trevligt med bekräftelse på att man inte är klen. Men samtidigt som jag såg lappen så slog det mig att det inte finns någon hiss i mitt hus, utan spiraltrappor två våningar upp. Upp kom både jag och väskan, och resan hem till Ume blev dagens styrketräning.

Att lära sig av sina misstag är tydligen någonting jag inte har lärt mig. Jag satt på golvet och skruvade på en skruv, när jag slant och högg mig i vänster ringfinger med skruvmejseln. Det rann lite blod från fingret och det gjorde satans ont. Tio minuter senare, när ringfingret blivit omhändertaget och omplåstrat, slinter jag med skruvmejseln igen. Denna gång är det vänster tumme som får sätta livet till. Tummen klarade sig dock utan blod, den blev bara lite skinn fattigare. Ca fem minuter efter den andra attacken från skruvmejseln så anfaller den igen. Denna gång hann jag flytta på vänsterhanden och mejseln åkte ner i golvet istället. Sen slutade den att bråka. Det var helt enkelt inte lika kul att hugga golvet som det var att hugga min hand.

Efter det blev jag arg på musiken från webradion som lade ner. Jag skällde på mitt modem för att det hade kopplat ner. När det hade kopplat ner tre gånger skällde jag ännu mer. Sen insåg jag att det automatiskt sattes på en funktion, när jag uppgraderade och installerade om skiten, som frågar om den ska koppla ner efter 30 minuters inaktivtet. Jag var ju upptagen med att vinna över skruvmejseln så jag märkte ju inte det. Så tydligen kopplar den ner om man inte svarar på frågan. Fast nu har webradion lagt ner igen...

Jag kanske ska ge upp det här med webradio och skruvmejslar för kvällen. Lite sömn skadar ju aldrig...

Jag ser som en örn!

Det sa optikern till mig idag. Och sen var jag på bättre humör igen.
Det börjar bli lite jobbigt att drömma sjuka och jobbiga drömmar varenda natt, och varje dag vakna upp på riktigt, riktigt dåligt humör. Det dåliga humöret kan också ha att göra med det förbannade jävla bygget utanför huset som väcker mig ungefär tio gånger på två timmar. Är det nödvändigt att borra i sten klockan sju på morgonen?! Men jag har ju i alla fall min oklanderliga syn...

Imorrn bär det av till Ume igen, på obestämd tid. Mina jobb ligger extremt utspridda i augusti så det blir ingen huvudstad för mig på ett tag. Jag har dessutom nu bestämt mig för att jag ska plugga i höst, tror jag. Jag kommer antagligen inte ha bestämt mig ens när jag inser att jag redan läst båda kurserna jag tror att jag ska ta mig an. Extrem beslutsångest. Egentligen inte, jag vet bara inte riktigt vad jag känner för just nu.

Måste man resa land och rike runt i 30 grader för att hitta en optiker?

Ett lugnt avslut på en rätt galen vecka...

Efter en lördag med aktiviteter som promenera i stan, impuls-tennis, lite mer promenering samt bowling på årets varmaste dag, så tog Paul, Sill, Hanna och jag det rätt lugnt på söndagen.
Lite promenerande gjorde vi, men vi ägnade oss mest åt chill i solen.

Min förra vecka var fullspäckad av att-göra-saker. Jobb i Sundsvall på söndagen, ner till Stockholm med nattåget efter jobbet, frukostdejt med Sill, packa ihop mina ägodelar i Stockholm för att sedan åka vidare till föräldrarnas landställe utanför Motala för att packa ihop mitt liv där. Efter att ha sovit sju timmar på två nätter var jag rätt död. Men upp tidigt skulle jag på tisdagen, då var det dags att åka från Motala till Umeå med alla mina grejjer.
Det höll på att gå åt helvete på en gång när en lampa på instrumentbrädan i den inhyrda skåpbilen bestämde sig för att lysa. Instruktionsboken berättade för oss att det var ett allvarligt fel på insprutningssystemet och att service krävdes så fort som möjligt. Så med bilen full av saker och möbler gav vi oss ut i Motala på jakt efter en OK-mack. Vi var tvugna att stanna på en Shell-mack för att fråga om närmaste OK-mack. Det var tur att vi gjorde det, när pappa sen startade bilen igen hade lampan slocknat.
Det var en relativt lugn, men väldigt lång resa upp till Norr. Runt 83 mil är det mallen Motala och Umeå, med ett Ikea-stopp, några mat- och toalettpauser tog den resan 13 timmar.
Vi började bära och släpa saker på en gång när vi kom fram, men efter ett tag satt vi alla tre bara och stirrade rakt fram. Vi bestämde oss för att sova och ta resten dagen efter på onsdagen. Så upp tidigt igen, släpa och konka upp saker för trapporna och sen bar det av ner till Stockholm igen. Den resan var olidlig. Det var varmt i bilen, vi var trötta allihopa. Resan kändes oändligt lång, trots att den var kortare än resan dagen innan. Tillslut kom vi till Huvudstaden, och jag har nog aldrig varit så glad över att se Stockholm. Efter att ha åkt över 200 mil på fyra dagar så bestämde jag mig för att inte göra någonting på torsdagen. Jag var dock tvungen att gå den 20 minuter långa promenaden från min systers lägenhet, där jag hade spenderat natten för att hålla hennes katt sällskap, till mina föräldrars lägenhet, som var tom eftersom de och systerns katt åkte till landet på torsdagen. Och så var jag ju i extremt akut behov av att tvätta, och då hade ju både jag och min mamma lyckats tvätta hennes stackars Ipod.
Grill, chill och öl på fredagen, aktiviteternas dag på lördagen, promenering, chill och flugsvärmar på söndagen. Efter att ha sovit fruktansvärt dåligt de senaste två veckorna och efter den sjukt ambitiösa veckan, samt att päronens lägenhet är en bastu, så är det ett under att jag fortfarande fungerar...

Grillchill...

Grill och chill med gänget bjöd fredagskvällen på. Samt ett tårtkrig, som jag vann. Vad jag dock inte var medveten om var att V la upp en bild från kriget här nedan, det blev en trevlig överraskning i förmiddags. Idag är aktiviteternas dag!

Kalas

Tjo

Hur hamnade mammas Ipod i tvättmaskinen?

Min mamma har en en liten, liten Ipod. En sån där man inte kan se vad det är för musik man lyssnar på. Jag lånade den när vi åkte från Motala upp till Umeå häromdagen, min hade jag glömt i Umeå i söndags. När vi kom fram till Ume gav jag tillbaka hennes Ipod till henne, för att den inte skulle försvinna. Sen dess har jag inte sett den.
Idag när jag skulle ta upp tvätten ur tvättmaskinen (jag befinner mig i Stockholm, i mina föräldrars lägenhet just nu), så hör jag hur någonting skramlar i botten. Jag gräver runt bland den blöta tvätten och hittar till min förvåning mammas lilla Ipod. Många frågor dök upp i mitt huvud: Vad gör den i tvättmaskinen? Hur i he*****e hamnde den där? Och hur har den hamnat bland min smutstvätt, som har legat i badrummet i Ume och sen i en väska i bilen?!
Det enda rätta var att ringa min mor och tala om för henne att jag tvättat hennes lilla Ipod. Jag ringer och frågar om hon vet var hennes Ipod är någonstans. Hon svarar: Låg den i väskan? Då visar det sig att hennes handväska hade blivit nerkladdad med smält center i bilen på vägen ner. När vi hade kommit hem igår tömde hon väskan och la den i tvättmaskinen. Men hon missade sin lilla Ipod. Ren är den, nu återstår bara att se om den fungerar, vilket inte är så troligt efter två omgångar i tvättmaskinen...

En efterlängtad frukostdejt!

När man heter Sill och har en bästa vän som heter Po, då får man klockrena presenter(skålen till höger på bordet). Heter man Po och har en bästa vän som heter Sill, då får man nybakade scones klockan 6 på måndagsmorgonen, efter att ha åkt tåg hela natten. Det, mitt herrskap, det är vänskap.

Värme i Sundsvall!

När jag jobbar med fotboll brukar jag vara fotograf i tio minuter. Det här är min bild, spelargången. Idag bjöd Sundsvall på värme och fint väder. Första gången jag inte frös fingrarna av mig i Sundsvall. Just nu bjuder Sundsvall på två timmars väntan tills tåget ner till huvudstaden ska gå. Det sitter en fruktansvärt jobbig unge framför mig. Jag funderar på att ta hans fiskespö, som han envisas med att föra oväsen med, och slå ut hans kanintänder...jag är trött. Hans syster har också kanintänder. De försöker lösa Finn fem fel, jag ser två fel framför mig...

Ume lever!

Mitt Guitar hero-spelande börjar spåra ur. Min vänsterhand gör så ont att det mer eller mindre är fysiskt omöjligt för mig att spela. Jag spelar inte ens för att det är kul längre, jag spelar för att slå mina rekord och spela perfekt. Vilket jag inte gör längre eftersom min hand inte fungerar. Jag behöver en Guitar hero-paus.

Igår var jag ute och ölade. Till min förvåning upptäckte jag att det finns liv i Umeå på somrarna. Jag bor bara i fel område. Det är inte så mycket liv i ett studentområde vid den här årstiden. Det är bara barn som lever om och trötta föräldrar som tittar på när barnen skriker och har sig i lekparken utanför mitt fönster. Fast utan barnen skulle det här bli ett spökområde.
Det var i alla fall kul att se en folksamling, som inte var samlade för att se fotboll eller hästar som springer runt, runt dagarna i ända. Utan en folksamling som hade trevligt och förtärde alkohol. Och det var trevligt att för en gångs skull vara en del av en folkmassa, och inte vara den som springer runt med hörlurar, som är större än mitt huvud, för att folk ska kunna köra med mig och be mig göra saker som inte har med ljud att göra. Jag är lite bitter på mitt jobb just nu. Jag längtar till hösten och hockeyn, då får jag vara min egen slav igen.

Varför har kvinnor alltid läppstift på sig på TV?

Beachvolley

Idag bjöd Sundsvall på Beachvolley, kyla och ösregn. Det vräkte ner mängder av regn. Studion som syns på bilden skyddades av typen partytält. På taken samlades det vatten, som behövde tömmas. Jag stod under taket och skyddade min kommentatorslåda. På något sätt kom allt vatten inåt i tältet när det tömdes, rakt på mig. Det rann om mig. Men kommentatorslådan klarade sig! På eftermiddagen tittade solen fram en stund. Efter att ha varit blöt och kall hela långa dagen håller jag äntligen på att torka och tina!

Nu är jag lite upprörd igen...

Men samtidigt väldigt kluven, och lite smått förvirrad. Självklart handlar det om busstrejken, den styr mitt liv just nu. Jag förstår inte varför det bara är innerstadsbussar som står i Stockholm medans hela Västerbotten, där jag bor, är helt lamslaget. Inte en enda buss i hela Västerbotten. Västerbotten är stort. Och vi har dessutom inga pendeltåg, tunnelbanor eller någon spårtrafik överhuvudtaget. Vi kommer ingenstans utan bussarna.
Jag ringde min busschaufför till far för att ta reda på om han visste något om detta. Han gav mig ett storstadssvar: Det är arbetsgivarna som ska drabbas den här gången, inte resenärerna. Men om man i Norrland nu inte kan ta sig till en annan stad, eller till en annan stadsdel, vi kan helt enkelt inte ta oss någonstans, då drabbas väl resenärerna extremt mycket. Varför räknas aldrig Norrland? (Sill får inte svara på den frågan, jag vet vad du tycker)
Eller det gör det ju. Tillräckligt mycket för att lamslå halva Sverige. Det är inte bara Västerbotten som blir lidande nu. Busstrafiken på sträckan Sundsvall-Haparanda står still under strejken. Det är en sträcka på drygt 70 mil. Alltså ungefär samma avstånd som det är mellan Umeå och Stockholm. De har stängt av alla förbindelser till och från Umeå. Det finns självklart flyg i Umeå. Men om jag ska ta mig till Ö-vik så måste jag först flyga till Stockholm, och därifrån till Ö-vik. Det blir en väldigt krånglig resa för över 1000 spänn. På bussen betalar jag 77kr och det tar 1h 30min, dessutom går det ju inga flygbussar.
Jag gnäller över en resa. Det är väldigt många här uppe som pendlar mellan olika städer varje dag. Det var jävligt smart att ta ut strejk här uppe, vi är så extremt beroende av bussar i Norrland.
Trots mitt gnäll så är jag på förarnas sida. Eftersom vi är så pass beroende av dem så borde de ju få bättre villkor. Om det har gått så långt att de är beredda att göra strejken så pass stor så måste det ju vara ganska illa. Vem vill inte vara ledig från jobbet 11 timmar i sträck? Och varför får man mer betalt för att laga en dator än vad man får när man räddar livet på folk(En helt annan diskussion, jag vet)?!
Skönt för folket i Stockholm att det bara blev innerstaden den här gången, där det finns tunnelbanor, pendeltåg, tvärbanor, spårvagnar och lite annan spårtrafik. Jag tyckte synd om er förra veckan, i alla fall om Daniel som var fast på Djurö, och LillSill som inte kunde ta sig till jobbet. Men nu är det faktiskt jävligt synd om mig. Jag kan inte ta mig till jobbet, jag kan inte ta mig från den här staden. Jag är instängd i Umeå!! Vilket öde...

Hoppla bollen

Varje gång jag jobbar med fotboll är det kallt ute. Hela förra veckan var varm å skön, sen kom lördag. Temperaturen växlade mellan 11-16 grader under resan till Skellefteå, där jag skulle jobba med fotboll. Det regnade på mig, min förkylning frodades. Sen blev det söndag och dags att åka till Sundsvall för att jobba med fotboll. Det var ännu kallare, det regande mer på mig. Förkylningen frodades återigen. Jag är rätt död idag.
Idag börjar Fotbolls-VM för minoriteter i Gällivare. Öppningsmatchen är Kurder vs Samer. Den matchen ska visas, i Kurdistan-TV. Jag ska inte jobba på den, därför skiner solen.

När lampan i badrummet går sönder mitt i natten blir man lite glad av att det är ljust ute på nätterna, då blir det inte kolsvart i badrummet och man ser nästan vad man gör. Den gick självklart sönder natten mot lördag, jobben i helgen har gjort det omöjligt för mig att fixa problemet. Förutom att det var för mörkt i badrummet för att se, så hade jag ingen glödlampa och affärerna har inte öppet 23 när jag kommer hem. Nu är det ljust ute och affärerna har öppet. Jag kanske ska göra nånting åt det där...

Fy fan va förkyld och jävlig jag känner mig just nu. Aj mitt huvud. Jag vill göra en bihåletransplantation!

Jag tror att jag är lite upprörd...

Människor verkar vilja se att mänskligheten utrotas så småningom. Varför skulle läget annars vara som det är idag? Matpriserna stiger, elpriserna stiger, bensin och olja stiger i pris. Det här är vad vi behöver för att överleva. Det kommer börja med att fattiga länder i t.ex. Afrika dör ut eftersom de inte kommer kunna få tag på mat. Sen kommer land efter land i övriga världen mer och mer likna hur de fattigaste länderna ser ut idag, till slut kommer mänskligheten dö ut på grund av svält. Klimatförändringarna är det största hotet mot mänskligheten. Men inte på grund av hur mycket bil det körs eller allt annat som har med förändringarna att göra. Utan det är det faktum att för att få fram biobränsle så krävs det mängder av säd och andra organiska faktorer, vilket gör att det blir brist på säd runt om i världen. Detta leder i sin tur till att bönder världen över behöver mer mark för att kunna odla tillräckligt för att säd ska räcka till maten också, vilket gör att de behöver mera pengar och höjer därför priserna. Samtidigt blir bensin och olja dyrare och det leder till ökade transportkostnader. Vilket gör att vi får betala mer och mer för mat, medan vi fortfarande har samma inkomster.
Dessutom verkar ingen ha koll på att jorden inte alls håller på att värmas upp. Enligt mätningar som gjorts sedan mitten av 90-talet, tror jag att det var, så var 2007 det kallaste året världen över.
Sverige kommer inte ha någon framtid. Studenter som redan lever på gränsen kommer bli tvugna att sluta plugga och börja jobba så att de ska ha råd att äta. Många kommer göra både och, vilket kommer leda till massutbränning av unga människor.
Men varför bry sig om sånt strunt som mat, och överlevnad när man kan komma på något så dumt som FRA-lagen att lägga ner tid, pengar och energi på?! Vad ska Sverige med FRA-lagen till? Har någon någonsin känt att Sverige har "yttre hot" mot sig? Det är väl ingen jävel som bryr sig om att hota Sverige?! Sverige är ett litet skitland i jämförelse med många andra länder på jorden. Har regeringen fått storhetsvansinne?

Lördag 21/6, kl.23:34

Det var en biffig man som satt på en bänk, det var en full man som stod och lutade sig mot väggen, det var en ung man med glasögon. En fruktansvärt gravid kvinna och hennes flintskalliga man. En kille med ett stort mörkbrunt födelsemärke i och över hans mörkbruna ögonbryn. Det var två män som satt på varsin pall och tittade ut, det var ett par som satt vid ett bord och småpratade.. Längre bort, nästan utom synhåll, satt två tonårskillar med en dator och planerade sattyg. Det var en vänlig blond tjej med en vit hatt.
Den blonda vänliga tjejen med den vita hatten säger någonting högt. Den biffiga mannen reagerar och reser sig upp, tar det den blonda vänliga tjejen med den vita hatten ger honom. Precis innan den biffiga mannen ska gå säger han till den blonda vänliga tjejen med den vita hatten att den fulla mannen, som lutar sig mot väggen, har trängt sig. Det är egentligen den unga mannen med glasögonens tur. Den unga mannen med glasögonen tittar uppgivet och argt på den biffiga mannen. Alla andra har tystnat. Den blonda vänliga tjejen med den vita hatten tittar osäkert på de tre männen. Den fulla mannen hävdar sin oskuld. Den biffiga mannen börjar mucka och vill att den fulla mannen ska följa med honom ut. Den blonda tjejen med den vita hatten tittar osäkert på den fulla mannen, den unga mannen med glasögonen ser ut som om han helst vill försvinna. Alla andra är fortfarande tysta. Den fulla mannen vill inte gå ut utanför med den biffiga mannen och sluddrande säger han åt den biffiga mannen att gå. Den biffiga mannen är envis och grinig, han fortsätter sina försök att få ut den fulla mannen. Den fulla mannen vägrar bestämt. Den flintskallge mannen till den fruktansvärt gravida kvinnan, säger till den biffiga mannen att det är onödigt, att han ska lämna den fulla mannen ifred. Den biffiga mannen går muttrandes därifrån. Den fulla mannen gör ett försök att låta den unga mannen med glasögonen att gå före, samtidigt som han ber om ursäkt. Den unga mannen med glasögonen visar med hela sitt kroppsspråk och ansiktsuttryck att det är okej. Tystnaden bryts och ordningen är återställd.