22.15...läggdags

Min lilla dagsberusning la sig. Och mitt goda humör med den. Jag blev trött och less på alla människor som hade med skolan att göra. Fisförnäma musikare som inte kan applådera åt andra än sig själva, alla gamla tanter och gubbar som sköter skolan (en av dem heter Anna-Märta), min klass, och Stolpskottshelvetet.
Egentligen började min irritation redan på dagen när jag var i skolan. Jag gick dit, det tar ca 25 minuter, för att betala dator och middag, och för att lämna in nyckelpluppen, samt ta reda på hur det blir med min examensarbetesproduktion i sommar. Två av fyra gick bra. På dörren till expeditionen står det: Studenttid 11.30-12.30. Så jag var där 11.30, för att vara säker på att jag skulle få allt gjort. Dörren till expeditionen var låst, dörren till Stolpskottet var låst, ingen personal så långt ögat kunde nå. Tillslut hittade jag han som jag skulle betala dator och middag till, så jag betalade snällt. Jag hittade också de andra jag skulle prata med. Jag stack in huvudet hos dem, de satt och åt lunch. Jag sa att jag ville lämna in nyckelpluppen, då tittade alla på mig som om jag var fem år och bara ville ha uppmärksamhet. "Vi äter faktiskt nu, vi har avslutningslunch. Kan vi ta det en annan dag". Jag sa Nej, det är sista dagen idag, jag åker härifrån på söndag. Då bad de mig att vänta en halvtimme. Jag sa nej. Då drog det ner det till en kvart. Jag gick därifrån och muttrade något om att det står 11.30 på dörren. Jag kunde inte vänta en kvart. Jesper var redan på väg med bilen för att hämta upp mig så att vi kunde förbereda för dagen. Så jag gick till Jana i min klass och bad henne att lämna in den.

Sen blev det kväll. Tal hölls, som inte gick att höra när man satt längst bort. Examensbevis delades ut (jag fick utbildningsbevis eftersom jag inte är klar än). Sånger sjöngs. Jag blev uttråkad.
Jana hade inte lämnat in nyckelpluppen, men gav mig depositionspengarna jag skulle få tillbaka ändå.
Tillslut kom maten! Förrätten var god, huvudrätten sådär (potatisen var hård, grönsakerna existerade knappt och kycklingen blev kall i väntan på ny potatis), efterrätten var jättegod.
Efter maten började folk droppa av, alla skulle till Kåren. Jag gick och pratade med Stolpskottet för att ta reda på hur det blir med tekniken jag behöver till mitt examensarbete. Det gick inte så bra. Han började med att fråga om vi kan ta det måndag. Vad är det som är så svårt att förstå med att JAG ÅKER PÅ SÖNDAG?! Jag sa Nej. Då säger han Du vet väl att kameran du skulle ha har pajjat? Ja, det visste jag. Men inte på grund av att han hade talat om det för mig, utan tack vare att Jesper hade sagt det till mig. Sen började han tjafsa om att skolan kanske inte vill låna ut teknik eftersom jag inte är elev längre. Då brast det för mig. Inte på det där riktigt ilskna viset som jag är rätt bra på, jag var faktiskt fortfarande medveten om vad jag sa. De kan inte först säga att det går bra att jag gör mitt examensarbete i sommar, och att det är okej att låna teknik och sen ta tillbaka det!! De kan inte säga så på examensmiddagen! De borde ha sagt det för två veckor sen så att jag hade haft tid att tänka ut något nytt. Nu måste jag börja tänka på vad och hur jag ska göra detta utan teknik. FÖRBANNADE JÄVLA SKITSKOLA!!!
Efter den diskussionen blev jag på dåligt humör. Fest med klassen och andra från skolan lockade inte alls, bara tanken på det gjorde mig på ännu sämre humör. Jag gick hem, och gick lade mig direkt.

Lyckad examensdag!

17.15...

Jesper tror att han dricker whiskey.

13.15...

Examensdagen har börjat!!

Hur kan en så kort dag innehålla så många chocktillstånd?!

När jag vaknade idag kände jag på mig att något var fel. Jag var helt klocklös och hade på känn att klockan var mer än 12. Efter en stunds funderingar på tiden gick jag upp och satte på TV:n för att undersöka saken. Jag trodde seriöst att textTV drev med mig. Den visade tiden 17.21!! Jag hade varit helt utslagen i över 16 timmar. Hur är sånt möjligt?!
Jag var i extremt chocktillstånd. Men jag lyckades på något sätt i mitt väldigt groggy huvud få igång datorn. Desperat började jakten på någon som kunde ringa Tre åt mig för att aktivera mitt nya simkort. Innan jag ens hann blinka hade Jesper gjort det och min telefon var igång!
Min mamma ringde. Jag fick den andra rejäla chocken på 20 minuter. Min syster har förlovat sig! MIN SYSTER!! Hur blev vi så gamla? Min syster ska bli fru. HAHA! Men Grattis Malin! Får jag vara din Best man?

Ta inte ifrån mig mitt halva jag!

Seriöst. Jag är förbannad.
Jag var jätteglad, det var fest. Min födelsedagsfest. Jag hade sett fram emot den länge. Eleni kom ner från Umeå för att festa med mig. Det var roligt, vi hade kul. Men vad händer? Någon dum jävel snor min telefon! På min egen jävla födelsedagsfest! IDIOTMÄNNISKA!!! Alla som känner mig vet att min telefon är typ halva jag. Jag var ledsen och förbannad, och olycklig. Men underbara Malin krigade som fan för min telefon, och i kön till Harrys ser hon killen som tog min telefon så hon och vakten såg till att jag fick tillbaka den! Så jag är glad över det. Men han hade ju tagit ut SIMkortet så jag kan inte använda den. Och efter att min telefon gick sönder så förde jag över alla nummer till SIMkortet. Så nu har jag inga nummer längre, igen. Jag blir så trött.
Jag var väldigt glad efter att min telefon hade kommit tillbaka. Jag tror att jag kramade varenda människa.

Även Johan blev av med saker på festen. Det slog mig att han och jag är väldigt utsatta i klassen. Det var han och jag som var sjuka i Venezuela. Det var han och jag som blev av med saker igår. Det är tur att vi slutar på fredag, annars vet man ju inte vad som kan hända.

Jag får ett nytt SIMkort på tisdag.

Min första negativa Norrlandsuppenbarelse...

Många drabbas av vinterdepression. Jag tror seriöst att jag är den första som kommer att drabbas av sommardepression. Jag håller på att bli knäpp. Det blir inte mörkt, jag behöver mörker! Jag mår dåligt av 24 timmars ljus.

Den här bilden togs runt 02.30. Då hade jag under två timmar fått ett antal utbrott över bristen på mörker. Det ska vara mörkt 02.30 på natten! GE MIG MÖRKER!!

Förresten, jag bor i det gråa huset till höger. Nästan längst ner på bilden vid alla ljus är E4:an, på andra sidan den ligger stan. Allra längst ner är havet.

Jag har ingen att prata dagsserier med...

Hanna är på Irland. Sillen är i London. Min syster är på Cypern.
JAG KÄNNER MIG ÖVERGIVEN!!
Nu ville jag skicka ett sms till Sill, men jag får vänta...

Alltså...va?

Det här är tydligen ett nytt fenomen för 2008. Who knew?

"Att göra en Anna"

Uppe i kommentatorsboxen ser man allt...

...så medans ljudet testades satt jag och hotade alla som kom i närheten
av, vad som senare kom att kallas, min pysselhörna. Det är spöstraff om man jävlas med mina ljudvindor och kablar.

På jobbet finns det ett uttryck som heter "Att göra en Anna". Det innebär att man sätter sig i bilen, somnar efter två minuter och vaknar upp några timmar senare när man är framme, eller i första rondellen i Skellefteå. Man vaknar inte ens vid stoppen på Statoil, man sover som en död hela vägen. Förutom vid första rondellen i Skellefteå.

Det här är kul...

What Beer Are You?
	You are Guinness. You are brooding, bitter, and often in a dark, pensive mood. You are an intellectual and a dreamer, but your passion and emotions can sometimes get the better of you.

What Animal Were You In Your Past Life?
	You were a tiger. You were fierce and ferocious and it still shows. Your temper and attitude is unpredictable and not well understood. You�re a product of nature's beauty,but you're also a short-tempered beast.

Är det inte sant så säg...

Which Springfield Resident Are You?

You are Krusty the Clown. Being the life of the party isn't always easy. Most people adore your vibrant and unique sense of humor, even though it's just a facade disguising your cynical outlook on life.

Strejk

Jag är upprörd över denna enorma brist på kommentarer. Så nu strejkar jag! Och hoppas att någon bryr sig om det.

TV har alltid rätt...

Jag försökte bluetoothragga när jag var ute i lördags. Fast inte ragga, jag hade en sjuk bild som jag försökte sprida. Det gick inte så bra. Jag hittade aktiva blåtänder, men det var ju ingen som tog emot bilden.
Jag hade roligt ändå. Jag var nykter och samtidigt ute i två olika städer. Man kan tydligen vara nykter med folket i Ume jag var ute med, när de inte är det. Det går också att vara nykter när man är sms-ute i Stockholm. Det var faktiskt jätteroligt, har nog aldrig fått Hanna så obekväm nångång HAHA

Jag tar den tysta responsen om min idé om Jukkasjärvi II som att alla älskar den!

Arbetsmyran är igång igen!

Jag har debuterat som frilansare. Äntligen!
Bara tre veckor senare än planerat, men nu är jag igång.
Kablar har dragits, kablar har kopplats, ljud har testats.
Jag är sjukt slut just nu. Det kanske är lite att ta i med
en 14 timmarsdag precis efter att man har varit sjukskriven
i tre veckor?
Nu har jag en knapp månad med jättemycket att göra men
utan existerande motivation. Men det löser sig...

Sommaren är här!

Sommarhäng med Emma, Malin, Philip och Svante på
gräsmattan utanför nya lägenheten. Lägenheten är fin
men behöver vissa förbättringar. Mitt rum består just nu av
5 garderober och en madrass.

"Det finns inga monster i pannkakan"

Det har varit många kära återföreningar den här veckan. Ö-viks-Malin från Ö-vik, Daniel, vissa utvalda klasskamrater (ta åt er ni som vill), Ume-Malin från Dalarna, Eleni och stress.
Det har varit trevligt. Men jag börjar seriöst bli jävligt trött på att alla bor i olika städer och så långt ifrån mig och varandra. Men jag har ju självklart en lösning: I en mörk skog i djupaste Lappland ska jag bygga en stad, vid namn Jukkasjärvi II. Det blir tvångsflytt för alla som känner mig, i alla fall de jag tycker om. Det finns en del folk som inte kommer att vara välkomna (ta åt er ni som vill). Religionen som gäller i Jukkasjärvi II är Poism. Vilket innebär att man ska fixa biffar tills man uppnår Kossan, annars kommer man till Pannkakan. Är det någon nu som har börjat förstå varför jag heter det jag gör på msn?

Eleni och Malin i Ume ger mig ålderskomplex, för att jag använder ord som ergonomisk. De är helt enkelt för unga för att förstå att kroppen tar stryk när man blir gammal om man inte tänker på ord som ergonomisk.
Eleni skrattade åt mig i en kvart efter att jag sa nej till några köksstolar för att jag inte tyckte att de var ergonomiska. Nu driver de med mig, de kallar mig gammal, och störd. De små flickebarnen...

Jag försökte smita från flyttstädningen idag. Jag tyckte att jag gjorde det jävligt bra också. Jag lade mig i en soffa i köket och ringde Hanna, och sa till Malin och Eleni att det var viktigt, vilket det faktiskt var också. Jag hade inte pratat med Hanna på två dagar, jag måste ju kolla så att den lilla lever. Två arga flickebarn kom ut till köket och gav mig arga blickar. Jag sa något bra och ursäktande och sen gick de. Nöjd som få avslutar jag samtalet efter 45 minuter när jag börjar märka att städningen lider mot sitt slut, men när jag ser diskbänken inser jag att det är jag som har åkt på diskningen. Jag var inte lika nöjd längre.

Jag fyller 24 om en månad (1 juni). Den som inte grattar mig säger jag upp bekantskapen med.
Det händer inte så mycket när man fyller 24. Det är mer åhnej-vill-jag-verkligen-bli-25-åldern.
24 och 25 är ju ändå en ganska okej ålder, man är inte för ung och man är inte för gammal. Värre blir det ju när man fyller 26. Då är man officiellt inte ungdom längre. Fast jag tycker nog att de jag umgås med som är över 26 är ganska ungdomliga. Det borde vara ett mentalt test som avgör när man inte får kalla sig ungdom längre. Jag gjorde ett vuxentest för några veckor sen. Svaret sa att jag egentligen borde vara 29. Jag är 24, borde egentligen vara 29 men ser ut som 12. Det är sånt som gör att man får ålderskriser...