Hur svårt kan det vara uppföra sig?!

Nu är det inte det vanliga gnället om folk på tunnelbanan och diverse andra saker jag (kanske) gnäller om ibland..

Nej, nu handlar det om hur folk beter sig i en bokhandel. Inte jobbiga barn eller folk som bara är otrevliga, utan om sånt man faktiskt inte ser, sådant man märker senare.
Nu på morgonen när jag drog ut alla kortsnurror så hittade jag ett kort, bakom ett annat kort, som någon hade dubbelvikt och förstört, och alltså gömt efteråt. Onödigt? Ja.
Förra veckan upptäckte jag block som någon hade klottrat i. Och inte bara en sida, nej det var fyra sidor som hade klottrats ner. Onödigt? Ja, speciellt eftersom vi inte ens har några pennor där som man behöver provklottra med.
Det värsta var nog för några veckor sen. Min Kollega Axel kommer in med en bok till mig på kontoret, en jävligt tjock Trotskij-bok. Han säger ingenting utan jag tittar bara på den, känner att jag blir arg. Med en röd penna har någon idiot ritat på framsidan. Hur i helvete tänker man då?! Någon minut senare kommer Axel in med ännu en bok, på den har någon ritat röda hjärtan. Kan någon förklara vad det är för människa som ritar på böcker som står i hyllan i en bokhandel? Tanken att det händer har liksom aldrig slagit mig förut. Så dum i huvudet är väl ingen? Men, jo, tydligen.