Idag fick Fredagsflexet klara sig utan mig. Det är lite mycket jobb den här veckan så jag sa att jag helst slipper det. Och det gjorde jag. Istället har jag suttit och gråtit hemma hos Malin över mina nya skor. Jag är väldigt väldigt kär i dem. Jag får en upenbarelse varje gång jag ser på dem. Nästan så att jag inte vill använda dem, då blir de ju smutsiga. Det finns inte ord för hur glad jag är över att äntligen äga de här skorna, jag har velat ha dem hur länge som helst. Jag älskar rea! Jag tror att jag snart ska sätta mig vid skorna i hallen och gråta av glädje lite till.
Igår fick jag ännu en Norrlandsuppenbarelse. Inga renar, jag har sett så många nu. Tex när jag härom veckan var på väg från flygplatsen i Skellefteå, då var det en renfamilj som var ute och gick. De vuxna gick vid sidan av vägen medan barnen promenerade mitt på den, och blockerade trafiken lite grann. Det var renarnas sätt att välkomna mig tillbaka till Norrland efter en helg i huvudstaden.
I alla fall, min uppenbarelse den här veckan var en gubbe i en liten håla några mil norr om Umeå. Han kom ut från Ica, lastade sin spark full med sina varor, och sparkade sen iväg. Det var fint.
Kolabullar! Den godaste bullsort jag någonsin ätit. Det är en uppenbarelsebulle, de är så fruktansvärt jävla goda att jag får en uppenbarelse vid varje tugga.
Den ultimata uppenbarelsen borde ju komma när jag har skorna på mig och äter en kolabulle samtidigt som jag ser något riktigt norrländskt. Jag tror inte att jag skulle överleva det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar