Det var en biffig man som satt på en bänk, det var en full man som stod och lutade sig mot väggen, det var en ung man med glasögon. En fruktansvärt gravid kvinna och hennes flintskalliga man. En kille med ett stort mörkbrunt födelsemärke i och över hans mörkbruna ögonbryn. Det var två män som satt på varsin pall och tittade ut, det var ett par som satt vid ett bord och småpratade.. Längre bort, nästan utom synhåll, satt två tonårskillar med en dator och planerade sattyg. Det var en vänlig blond tjej med en vit hatt.
Den blonda vänliga tjejen med den vita hatten säger någonting högt. Den biffiga mannen reagerar och reser sig upp, tar det den blonda vänliga tjejen med den vita hatten ger honom. Precis innan den biffiga mannen ska gå säger han till den blonda vänliga tjejen med den vita hatten att den fulla mannen, som lutar sig mot väggen, har trängt sig. Det är egentligen den unga mannen med glasögonens tur. Den unga mannen med glasögonen tittar uppgivet och argt på den biffiga mannen. Alla andra har tystnat. Den blonda vänliga tjejen med den vita hatten tittar osäkert på de tre männen. Den fulla mannen hävdar sin oskuld. Den biffiga mannen börjar mucka och vill att den fulla mannen ska följa med honom ut. Den blonda tjejen med den vita hatten tittar osäkert på den fulla mannen, den unga mannen med glasögonen ser ut som om han helst vill försvinna. Alla andra är fortfarande tysta. Den fulla mannen vill inte gå ut utanför med den biffiga mannen och sluddrande säger han åt den biffiga mannen att gå. Den biffiga mannen är envis och grinig, han fortsätter sina försök att få ut den fulla mannen. Den fulla mannen vägrar bestämt. Den flintskallge mannen till den fruktansvärt gravida kvinnan, säger till den biffiga mannen att det är onödigt, att han ska lämna den fulla mannen ifred. Den biffiga mannen går muttrandes därifrån. Den fulla mannen gör ett försök att låta den unga mannen med glasögonen att gå före, samtidigt som han ber om ursäkt. Den unga mannen med glasögonen visar med hela sitt kroppsspråk och ansiktsuttryck att det är okej. Tystnaden bryts och ordningen är återställd.
söndag 22 juni 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Och sen kom Johan och önskade alla- En goood midsommardaaag!
Skicka en kommentar