Jag sover faktiskt mindre. Det är jag som väcker henne när jag tycker att det får vara nog.
Hon drar med mig på Punch Out, man tränar kondition, muskler och boxningsslag. Det var sjukt kul. Och jobbigt.
Mitt i allt slog det mig att jag har ansträngningsastma. Men den försvann lika konstigt plötsligt som den dök upp. Så jag överlevde.
Idag satt vi på boblioteket och var duktiga. Jag pluggade körkortsteori, och upptäckte min dolda konstnärliga talang i att rita vägskyltar på en white board-tavla.
Eleni kluddrade medicinska ord på den andra tavlan. Det kan hända att min uppmärksamhet råkade hamna där ibland. Hon visade också bilder på hur hjärnan ser ut när det är fiender där. Sjukt. Hon lär mig en massa sjuksköterskesaker varje dag. Det kommer jag att sakna när jag flyttar.
Nu har jag väldigt mycket att stå i tills jag åker till Huvudstaden om en vecka. Och som vanligt pratar Micke i telefon när han är och hälsar på oss...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar