Jag ser som en örn!

Det sa optikern till mig idag. Och sen var jag på bättre humör igen.
Det börjar bli lite jobbigt att drömma sjuka och jobbiga drömmar varenda natt, och varje dag vakna upp på riktigt, riktigt dåligt humör. Det dåliga humöret kan också ha att göra med det förbannade jävla bygget utanför huset som väcker mig ungefär tio gånger på två timmar. Är det nödvändigt att borra i sten klockan sju på morgonen?! Men jag har ju i alla fall min oklanderliga syn...

Imorrn bär det av till Ume igen, på obestämd tid. Mina jobb ligger extremt utspridda i augusti så det blir ingen huvudstad för mig på ett tag. Jag har dessutom nu bestämt mig för att jag ska plugga i höst, tror jag. Jag kommer antagligen inte ha bestämt mig ens när jag inser att jag redan läst båda kurserna jag tror att jag ska ta mig an. Extrem beslutsångest. Egentligen inte, jag vet bara inte riktigt vad jag känner för just nu.

Måste man resa land och rike runt i 30 grader för att hitta en optiker?