Spänningen stiger i vardagen...

Måste hålla med min syster om att livet faktiskt blir lite mer spännande med en psykopat som granne. Varje dag innan jag ska gå ut ur rummet står jag vid min dörr och trycker örat tätt intill för att höra om han är ute och rör på sig. När kusten är klar smyger jag försiktigt ut, stänger dörren så tyst jag bara kan, vilket inte är så lätt eftersom dörrarna inte går att stänga tyst, och fortsätter smyga likt ett lejon på jakt efter sitt byte i djungeln. Så fort jag hör ett ljud slutar jag att andas och kastar mig mot väggen och låter kameleonten i mig träda i kraft. Jag byter till väggens mint-spy-gröna färg, och drar mig försiktigt längs väggen så tyst jag bara kan. När jag kommer fram till utgången tar jag ett djupt andetag och lyssnar noga innan jag öppnar dörren till friheten.